I torsdags meddelade Svenska Akademien att årets nobelpris i litteratur går till Han Kang från Sydkorea. Ständige sekreteraren kom ut genom dubbeldörrarna och berättade det ingen visste, så som det har gått till på senare år. För jämnt femtio år sedan var det annorlunda. Då hade valet läckt ut i förväg, så att det skulle bli Harry Martinson och Eyvind Johnson fanns redan i kvällstidningarna (som redan då var morgon- eller förmiddagstidningar). Det var ändå inte det mest skandalösa, utan att Akademien belönade två av sina egna ledamöter.
Den här dokumentären handlar mer om Harry Martinson än om Eyvind Johnson, om det nu beror på hans spektakulära död eller något annat. Den handlar också ganska mycket om deras liv fram till priset. Inget av detta behöver ses som negativt, men titeln ger onekligen ett annat intryck. Det är snarare mer intressant än man skulle våga hoppas, inte minst när litteraturvetarna Johan Svedjedal och Thure Stenström medverkar. Ett par andra medverkande har man sett och hört så mycket i andra sammanhang att man är trött på dem redan, men eftersom detta inte är platsen för näthat avstår jag från att nämna dem vid namn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar