57. Den bästa sommaren

Den här filmen har jag faktiskt inte sett tidigare, och blev därför överraskad över hur oerhört tunn intrigen är. Det handlar egentligen bara om att två sommarbarn kommer och bor hos begravningsentreprenören Yngve i Molkom (Kjell Bergqvist, förstås), och att de försöker få ihop honom med den lärarinna som har hand om deras läsning över sommaren. Det borde inte räcka till en hel långfilm, men tack vare skådespelarinsatserna gör det faktiskt det. I småroller syns Brasse Brännström och Ann Petrén, men man ska verkligen inte glömma barnskådespelarna Anastasios Soulis och Rebecca Scheja, som ju var och en på sitt håll har gått vidare till nya stordåd.

56. Shetland, säsong 6

Med den här serien vet man vad man får. Det blir förstås lite bilder på det shetländska vidderna, och den här gången är de ute och kör ganska mycket på landsbygden, så det finns också intrigrelaterade anledningar till att visa den. Annars tycker jag också att de visar ovanligt många etableringsbilder över Lerwick:

På den senare syns Perez bostad, som man också kan leta upp på Google Maps, liksom polishuset.

Den här säsongen är ovanligt mörk vad gäller de tänkbara motiv som de misstänkta kan ha för att mörda advokaten Alex Galbraith. Förutom det finns det en hel del övrigt elände i anslutning till mordet, och folk dör i en utsträckning som till och med Maria Lang hade varit stolt över. Möjligen blir det lite rörigt att hålla ordning på allt och alla ett tag, men det reds förstås ut, om man nu trodde något annat.

55. En kille och en tjej

Jag hade hoppats på mer av den här komedin, men den har inte åldrats väl. Vad det egentligen går ut på, utöver att två personer ska få ihop det, förstår jag inte alls. Det är synd när det är ett antal medverkande som annars har gjort fina insatser i olika sammanhang, inte minst Brasse Brännström (i förtexterna kallad Lasse). I småroller syns Magnus Härenstam (men de båda är inte i närheten av att vara något radarpar), Claire Wikholm och Börje Ahlstedt. Bäst karaktäriseras nog filmen av att nästan hela känns som en inledning och att man undrar när det ska börja hända saker.

54. I lagens namn

För att vara en åttiotalsdeckare har den här filmen åldrats ganska väl, men en anledning är att den bör ha varit stereotyp redan när den gjordes. Den bygger på en bok av Leif G W Persson, som jag inte har läst (ännu), och som huvudperson återfinns hans kriminalinspektör Jarnebring, känd också från tidigare filmer, som alltid spelad av Sven Wollter. Han gör det han ska, men det är inte en av hans större föreställningar. Bland övriga skådespelare finns ett antal som senare har blivit mer kända än de var då, till exempel Stefan Sauk som ledare för en grupp poliser med fritt förhållningssätt till lagar och regler, Johan Ulveson som häktesvakt och Ann Petrén som gatuprostituerad. Till de som var stora redan då hör Anita Wall, Rolf Skoglund och inte minst Ernst Günther som polischef med hund under armen. Man kan absolut se detta som en nostalgitripp.

53. Blå lyktan

Det tar oförsvarligt lång tid innan det börjar bli spännande i den här londonska polisdeckaren. Först undrar jag om det är en dokumentär, när det är speakerröst och kriminalstatistik från de svåra åren efter kriget med ransonering och splittrade hem och jag vet inte allt. Sedan handlar det om en erfaren polis och en alldeles nybakad som ska lära sig yrket, men så händer något som stäcker dessa planer. Därifrån är det bättre tempo och mer intrig, men det räcker inte, tyvärr.

52. Muren, säsong 3

Det här frågeprogrammet har jag inte hittat förrän nu till den tredje säsongen, men det är i sin genre fullt sebart. Till genren hör förstås också att det finns enstaka deltagare som man trivs med att ogilla, men här näthatar vi inte, så det blir inga namn i den genren. Upplägget är om inte anspråkslöst så i varje fall utan yttre attribut av typen husband, frågefilmer etc, och det går bra ändå, kan man konstatera.

51. Årets quiz

Egentligen borde man ha sett det här programmet när det sändes på nyårsdagen, eller i varje fall i närmare anslutning än jag gjorde nu. Det är en lättsam frågesport om 2021 med kändislag av blandad kaliber. Den här programgenren skapas lika mycket av vilka medverkande som har tackat ja som av vilka frågor som ställs, och jag tycker möjligen att blandningen inte är alldeles lyckad. Det lag som innehåller yngre förmågor förväntas kanske locka yngre tittare, men jag undrar om de alls lockas av den här sortens program. Frågorna är både lätta och omöjliga; några är av sorten som man knappt förväntas kunna svara på utan mer roas av.