77. Vigdís, fífldjarfa framboðið

Det här programmet gjordes 2020, det vill säga fyrtio år efter att Vigdís Finnbogadóttir valdes till Islands president, som första folkvalda kvinnliga statsöverhuvud i världen. (Eller om det var hennes nittioårsdag som var anledningen att göra programmet.) Jag vill inte låta påskina att jag förstår varje ord, men tillräckligt för att det ska vara meningsfullt att se. Förutsättningen är förstås att kunna ha på en textremsa på isländska. (Titeln ska vara något i stil med "den dumdristiga kandidaturen".)

Programmakarna är generösa vad gäller gamla klipp från nyhetsprogram, både isländska och andra. Det har hänt en del sedan dess, kan man konstatera. En lång stund i debatten inför valet ägnas åt om inte presidenten måste ha en hustru som kan sköta hushållet med tanke på all representation. Även om det möjligen finns någon kvar som tycker så vore det knappast möjligt att säga offentligt.

76. Sommaren i Grums

Hanna Hellquist, känd från diverse medier, men för mig mest från På spåret, får ordet direkt för att förklara vad det här är för program:

Och för att ta hand om det bjuder hon dit sina kompisar, som får hjälpa till att gräva, rensa, plantera med mera dylikt. Till hjälp har de också en proffsträdgårdsmästare; man anar att det eventuellt är han som gör en stor del av jobbet.

Den här sortens program kan vara allt från helmysiga till outhärdliga. Detta hamnar kanske inte i det extremt helmysiga - därtill är huvudpersonen ibland för frispråkig - men det är för det mesta åtminstone normalmysigt. Gästerna bidrar till det i icke ringa omfattning, ska sägas.

75. Krag & Virkner

Detta är en dramadokumentär av den där sorten där dramatiserade avsnitt med skådespelare varvas med dokumentära inslag, både filmer från förr och nygjorda intervjuer. Jag är tveksam till om den formen är det bästa sättet att berätta den här historien, utan hade hellre sett antingen eller. Det är ett material som utan tvekan hade hållit för att dramatiseras fullt ut, om man inte tycker att dokumentärformen ger tillräcklig frihet.

Det handlar om paret Jens Otto Krag och Helle Virkner, ett danskt superkändispar som vi nog inte har haft någon motsvarighet till. Han var politiker - utrikes- och statsminister - och hon var skådespelerska, för oss främst känd från TV-serien Matador, men produktiv även utöver det. De träffades på femtiotalet, inte helt purunga, och gifte sig snabbt, av allt att döma lite för snabbt, men det var vad som krävdes när pressen hade fått nys om deras förhållande. Sedan hade de några lyckliga år och fick två barn innan Krags konsumtion av alkohol och andra kvinnor blev sådan att Virkner inte accepterade det. När han hade avgått som statsminister blev det möjligt för henne att skiljas.

Det har i min bekantskapskrets hetat att man inte kan se en dansk film eller TV-serie utan att det dyker upp minst en Matador-skådespelare. På senare år har det inte varit helt sant, för de börjar ju dö undan, och en ny generation är helt enkelt för ung för att ha kunnat vara med där. Men här dyker de upp, givetvis i gamla klipp, men ett par stycken medverkar också i intervjuform.