5. På spåret, säsong 34

Kanske har den här frågesporten börjat gå en aning på tomgång, men samtidigt är det ju det välbekanta som får oss att återvända år efter år. Just i år har det inte varit så mycket som har varit extra minnesvärt,  vare sig bland lag, resmål eller frågor. Det skulle möjligen vara att det förekom en direkt överlappning i frågorna i avsnitt 2 med frågorna i samma veckas avsnitt av Kulturfrågan Kontrapunkt. Men nu direkt efter finalen är det nog glömt av de flesta, och vi koncentrerar oss på frågan om rätt lag vann. Ja, de fick ju flest poäng, så det var väl rätt lag då. Fast det andra laget var roligare.

4. Julens hjältar

Det finns gott om gamla julkalendrar att titta på de elva månader om året som det inte sänds någon nyproducerad. För min del kommer det inte att bli varje månad, men den här från 1999 har jag alltså sett ett avsnitt om dagen av under januari, och kom i mål idag.

Det märks att den kom till under en period när SVT inte satsade lika mycket på de här produktionerna som man gör nu. Framför allt är det ett mycket tunt manus och en historia som utspelar sig till allra största delen i ett rum, dessutom ett soprum. Det handlar om ett gäng julgransprydnader som av misstag åker ut med soporna i början av december och sedan tillbringar tiden med att försöka planera hur de ska ta sig tillbaka. I soprummet träffar de också en maskothund, som för att få vara med i sammanhanget utger sig för att vara "julhund". Det går inte alltid så bra, för han vet inte så mycket om vad jul är för något.

Här är hela gruppen i avsnitt 7, och i mitten är det alltså Jonas Karlsson som julhunden:



(Det blev tydligen upprörda känslor för att han så tydligt är hammarbyare.) Han är klart bäst, men också den dystre pepparkaksgubben (Tomas Bolme) och den fåfänga julstjärnan (Kim Anderzon) är sevärda.

Julhunden försöker alltså så gott han kan att lura åtminstone garntomtarna, som ska föreställa barn i den här familjekonstellationen, att han är något av julexpert, även om julen där han kommer ifrån inte är riktigt som den tomtarna är vana vid. När de har tävling om att fylla i rätt ord i julsånger försöker han med att "julen varar väl till" ska fortsätta med "cupfinalen", och senare har han en helt egen version av något annat:

Figurerna är levande bara när inga människor är i närheten, och den förvandlingen är ganska effektfull:

men också sällsynt, för familjen som bor uppe i lägenheten spelar en undanskymd roll större delen av tiden.

Det är småtrevligt för det mesta, men som sagt inte på den nivå man senare har kommit att vänta sig av julkalendern.

3. Tåget mot Hanoi – livet efter debatten

Det är nu nästan två år sedan den här tvådelade dokumentären sändes, och ytterligare något halvår sedan den spelades in. Ibland är det lång tid, och det går inte att komma runt att det här känns lite inaktuellt. Men det är ju mitt eget fel, eftersom jag inte har kommit mig för att se det förrän nu.

Det är alltså Jonas Sjöstedt, nyavgången partiledare, och Anna Kinberg Batra, som har varit avgången lite längre, som träffas och samtalar om den roll de har haft gemensamt, och om hur de ser på framtiden. Där märks det förstås att tiden har gått, för hon har ju blivit landshövding och han ska kandidera till Europaparlamentet om ett knappt halvår.

De lyckas föra ett givande och civiliserat samtal, som visar två reflekterande politiker på ett sätt som vi sällan får se. Jag har dessutom svårt att tänka mig någon av de nuvarande partiledarna i ett motsvarande sammanhang. Samtalet är förlagt till en resa - de träffas i Stockholm och gör sällskap till Köpenhamn och Berlin, där inte minst det senare är ett sammanhang som framkallar samtalsämnen med politisk anknytning. Man får också träffa dem var och en för sig, pratande med kameran på vanligt sätt.

Det är första avsnittet, för sedan ska Jonas Sjöstedt vidare till Hanoi, där hans fru arbetar. Hans plan är att åka landvägen dit, men det lyckas inte riktigt. Han sammanstrålar med en kompis som har familjebakgrund i nuvarande västra Ukraina, men när hans släkt bodde där var det Österrike-Ungern. De åker tåg, ett av de där långa kontinentala tågen som alltid får mig att tänka på filmen En dam försvinner:

och här framgår det förstås också att tiden har gått. Det hade inte varit möjligt att göra ett program idag om tågresande mellan Lviv och Tjernivtsi, och ännu mindre om Sjöstedts vidare resa. Då tar han tåget till Odessa och båt till Georgien. Han säger halvt på skämt, halvt på allvar att han gärna skulle vilja ha ett eget reseprogram, och man vet ju inte hur det ser ut om ett antal år. Kanske går det att åka landvägen till Vietnam då.

2. Morden i Midsomer, säsong 23

Ibland möter man åsikten att Morden i Midsomer är fast i någon sorts obestämd dåtid, som aldrig förändras. Den här säsongen motsvarar inte den verklighetsbeskrivningen helt, för bland miljöerna finns sådana som är avgjort nutida, för att inte säga helt samtida.

Första avsnittet handlar om en grupp preppers, som verkligen tar preppandet på allvar. Sedan är det mer tidlöst i ett avsnitt om ett lyxigt avskilt boende för pensionerade poliser. Tredje avsnittet utspelar sig i och omkring en kvarn som uppfyller nutidens alla ekologiska krav, och där ägarna är aktiva i sociala medier. Och till sist är det ett avsnitt som handlar om dragqueens, låt vara att intrigen och motiven rör sig lite vidare än bara omkring crossdressing.

Den här serien lever mycket på sin skruvade humor, inte minst vad gäller mordmetoder. Det gäller även den här säsongen, men den är kanske varken bättre eller sämre än tidigare. Roligt tyckte jag det var att Badger's Drift nämndes, för där utspelar sig ju Caroline Grahams allra första bok om kommissarie Barnaby (som jag dock inte har sett som avsnitt i den här serien).

1. Krakkafréttaannáll 2023

Under terminstid sänder isländska public service-bolaget RÙV fem minuter barnnyheter varje dag, måndag till torsdag. Det är ett utmärkt sätt för mig att hålla den lilla passiva isländska jag kan någorlunda aktuell. Till nyår kommer också en årskrönika, som i jämförelse med de vanliga är mer lättsam och mindre repetitiv. Några höjdpunkter från det gångna året finns förstås med, men det är också lite studiosamtal och några nygjorda reportage.