Det är nu nästan två år sedan den här tvådelade dokumentären sändes, och ytterligare något halvår sedan den spelades in. Ibland är det lång tid, och det går inte att komma runt att det här känns lite inaktuellt. Men det är ju mitt eget fel, eftersom jag inte har kommit mig för att se det förrän nu.
Det är alltså Jonas Sjöstedt, nyavgången partiledare, och Anna Kinberg Batra, som har varit avgången lite längre, som träffas och samtalar om den roll de har haft gemensamt, och om hur de ser på framtiden. Där märks det förstås att tiden har gått, för hon har ju blivit landshövding och han ska kandidera till Europaparlamentet om ett knappt halvår.
De lyckas föra ett givande och civiliserat samtal, som visar två reflekterande politiker på ett sätt som vi sällan får se. Jag har dessutom svårt att tänka mig någon av de nuvarande partiledarna i ett motsvarande sammanhang. Samtalet är förlagt till en resa - de träffas i Stockholm och gör sällskap till Köpenhamn och Berlin, där inte minst det senare är ett sammanhang som framkallar samtalsämnen med politisk anknytning. Man får också träffa dem var och en för sig, pratande med kameran på vanligt sätt.
Det är första avsnittet, för sedan ska Jonas Sjöstedt vidare till Hanoi, där hans fru arbetar. Hans plan är att åka landvägen dit, men det lyckas inte riktigt. Han sammanstrålar med en kompis som har familjebakgrund i nuvarande västra Ukraina, men när hans släkt bodde där var det Österrike-Ungern. De åker tåg, ett av de där långa kontinentala tågen som alltid får mig att tänka på filmen En dam försvinner:
och här framgår det förstås också att tiden har gått. Det hade inte varit möjligt att göra ett program idag om tågresande mellan Lviv och Tjernivtsi, och ännu mindre om Sjöstedts vidare resa. Då tar han tåget till Odessa och båt till Georgien. Han säger halvt på skämt, halvt på allvar att han gärna skulle vilja ha ett eget reseprogram, och man vet ju inte hur det ser ut om ett antal år. Kanske går det att åka landvägen till Vietnam då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar