Årets julkalender har varit ojämn, tycker jag. Efter en lovande inledning tappade den i tempo i mitten, men kom tillbaka starkt på slutet, både vad gäller spänning och humor. Historien innehåller inte så mycket jul som entusiasterna önskar sig, men en sammanhållen intrig som i sitt universum fungerar bra. Utgångspunkten är att kungen (i ett fiktivt land) har dött på ett av sina många fälttåg, och att drottningen och kronprinsen manövreras undan av en ondsint hertiginna, en maktlysten general och en länge anonym man med mask för ansiktet. Drottningen kastas i en fängelsehåla och kronprinsen flyr - med benäget bistånd av en hovnarr - och får tjänstgöra som kökspojke på en sjaskig krog.
Det är flera av vuxenskådespelarna som lyckas bra med sina rolltolkningar. Maria Lundqvist är kanske bäst som den för barn-TV ovanligt grovkorniga krogvärdinnan. Av skurkarna är Alva Bratt som hertiginnan bäst, men också Anton Lundqvist som löjtnant Silfverduva har sina stunder. Barnskådespelarna är som serien, ojämna, men ganska ofta bra ändå. Det här går nog inte till historien som en av de bästa julkalendrarna, men den är heller alls inget bottennapp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar