76. Dips, säsong 2

Jämfört med första säsongen är den här nykomna andra en mer sammanhängande berättelse, vilket ger andra möjligheter till humor än den episodiska galenskap som präglade den första. Det känns också lite mer påkostat och avsnitten är lite längre, bortåt 25 minuter. Nu hoppas jag bara att man inte tar sig vatten över huvudet om man vill göra en tredje säsong, utan stannar i det som faktiskt präglar hela serien, den totala inkompetensen hos de tre huvudpersonerna, trots att de på olika sätt har tagit sig in på UD. Den tror jag räcker som bärande idé för åtminstone någon ytterligare intrig.

74. Dips, säsong 1

Den här första säsongen av komediserien Dips gick under min radar när den kom 2018. Nu har det kommit en säsong till, med påföljande uppmärksamhet, som gjorde att min radar noterade den.

Jesper Rönndahl och Moa Lundqvist spelar två diplomater in spe, som går UD:s diplomatprogram med en handledare från protokollsenheten, spelad av Marie Agerhäll. De är alla tre synnerligen inkompetenta, men var och en på sitt sätt. Jesper Rönndahls Jens är odräglig, på gränsen till att man klarar av att se honom, uppfylld av sig själv - och diplomatbarn. Moa Lundqvists Fanny är kompetent nog att genomskåda Jens' inkompetens, och påpekar den ofta, men är själv genom sin överambition och brist på självkänsla lika olämplig för sina uppgifter. Och deras handledare har ändå varit på UD ett antal år, men vill mest få en placering någonstans, gärna i Rom, hur nu det ska gå till när hon faktiskt inte är mycket bättre än sina aspiranter.

I sitt format, korta avsnitt som man kan hinna se under en lunchpaus nu i pandemitider, är det här riktigt bra. Det roliga uppstår ofta i krocken mellan den totala inkompetensen och de höga kraven som UD har på kompetens i frågor som vem som ska gå först in i ett rum. Det finns alltså sex avsnitt till, och de dyker nog upp här så småningom.