64. Kärlek & Anarki, säsong 2

När jag hade sett första säsongen av den här serien önskade jag mig en fortsättning, och nu är den här. Det handlar fortfarande om förlaget Lund & Lagerstedt, och huvudrollen Sofie finns fortfarande kvar där, trots att hennes uppdrag som konsult borde vara klart. Men det tar förstås inte produktionen av en TV-serie hänsyn till. Även i övrigt är personuppsättningen densamma med IT-teknikern Max, som hon fortsätter ha någon sorts relation med/till, förlagschefen Ronny, som Björn Kjellman gör om möjligt ännu nervösare i den här omgången, och den rutinerade förläggaren Friedrich Jägerstedt, som aldrig ser till något annat än litterär kvalitet. De två sistnämnda står för den mesta komedin i denna dramakomedi, och när de gör det är det här en serie som är roligare än nästan allting annat. Dramat är mörkare den här säsongen, och det är verkligen inte dåligt, men för min del känns det som om det hade kommit mer till sin rätt i en annan serie. Det verkar ändå som om serien har landat väl i kulturkretsar med tanke på att det medverkar en före detta ständig sekreterare och en före detta Babelprogramledare som spelar sig själva.

67. Kärlek & Anarki

Det är inte så ofta jag bingetittar på TV-serier, och jag vet inte om åtta avsnitt på fyra dagar riktigt räknas som det. Men den här alldeles färska Netflix-serien var faktiskt något av det roligaste jag har sett på flera år, så det fanns ingen anledning att vänta, särskilt inte när allt blir tillgängligt samtidigt utan den gammaldags väntetiden på en vecka inför varje avsnitt.

Den karaktäriseras som dramakomedi, och visst är det både drama och komedi, men mest och bäst är det senare inslaget. Huvudrollen Sofie, spelad av Ida Engvoll, kommer till ett bokförlag i sin roll som, låt oss säga som det är, den som säger upp folk när det går dåligt. Där träffar hon den unge IT-teknikern Max (Björn Mosten), och de inleder något som av en annan kommentator har kallats för "Vita stenen för vuxna". De ger alltså varandra uppdrag, mer eller mindre galna, och mer eller mindre märkbara för de andra på förlaget. Bredvid detta finns också en historia om förlagets verksamhet, som ger tillfälle till oväntat vass satir mot kulturvärlden, inklusive dess ängsliga PK-mentalitet - samt dess motsats, den ostentativa icke-PK-mentalitet som odlas under täckmanteln objektiv litterär kvalitet. För det finns förstås också en äldre man på förlaget, superbt spelad av Reine Brynolfsson ("Ingen bokmässa utan räksmörgås"). Bland de övriga syns Björn Kjellman som nervös förlagschef:

och Gizem Erdogan (från Kalifat, som jag dock inte har sett) som ung och medveten förläggare. Därjämte förekommer ett stort antal författare och andra kulturpersonligheter som sig själva - eller versioner av sig själva - inte minst på bokmässan, men även annars.

Som sagt, det här visade sig vara fantastiskt roligt, även för mig som satt min fot på ett förlag en (1) gång i mitt liv. Nu hoppas jag att många tittar, så det blir en säsong till, för det tror jag nog att det finns material för.