34. Sanditon, säsong 3

Här ska inte spoilras i detalj om hur denna tredje säsong slutar, men jag sträcker mig så långt som att mitt intryck att det nog inte kommer mer av den här serien. Det känns också alldeles lagom att det går i mål nu.

Utgångspunkten har ju varit ett romanfragment av Jane Austen, där hon kom så långt som att introducera miljön, den gamla fiskebyn Sanditon som just blivit badort på modet, samt ett antal karaktärer med anknytning dit. Men redan i första säsongen kastade TV-manuset loss från Austens text, och vid det här läget har det blivit en korsning av fan fiction och såpopera som frikostigt lånar från andra av tidens verk.

Det allt överskuggande målet med den här säsongen verkar ha varit att få så många som möjligt av karaktärerna att bli gifta. Det är inte okänt som tema, vare sig hos Austen eller andra författare, men sällan har det koncentrerats som här. Frågan är om unga kvinnor kan tilltros att själva bestämma över något så viktigt som valet av livspartner, eller om de ska styras, och i så fall hur bestämt det ska ske. Det finns ju så många olika faktorer att ta hänsyn till, förutom om man är förälskad, inte minst de ekonomiska motiven.

Under tiden allt detta avancerar, trots diverse förvecklingar, har man ett trivsamt tidsfördriv. Britterna kan ju göra den här sortens TV, och har miljöer att använda till det. Numera kan man förstås också datoranimera, och jag tror att en del av stadsmiljöerna måste vara tillkomna så, men en del annat är definitivt äkta.

22. Sanditon, säsong 2

Egentligen har jag varit borta från den här serien lite för länge för att helt sömlöst kunna komma in i den här andra säsongen. Det har gått ett tag även i seriens tidslinje, och den ystra unga damen som får räknas som huvudperson har nu fått sällskap av sin lika ystra syster. Sanditon har berikats med ett regemente, som förstås har tjusiga militärer att intressera sig för, både för systrarna och andra.

Det här är ju egentligen en sorts fan fiction med större budget än den genren brukar bestås med. Jane Austen lämnade efter sig en så begränsad del av sitt tänkta verk att författarna till den här serien nu måste ha kastat loss från henne, så att intrig och karaktärer tar sina egna vägar. Det innebär att berättandet ibland närmar sig den moderna såpoperan, och om det är bra eller dåligt är nog en personlig smaksak.

42. Sanditon

Jane Austen blev bara drygt fyrtio år gammal, och lämnade förutom ett antal romaner efter sig också en del ofullbordade verk. Bland annat fanns ett fragment av Sanditon, tänkt som en roman, där hon utarbetat karaktärerna och viss inledande handling. Den har nu blivit TV-serie i utbyggd form, där handlingen förs vidare av manusförfattarna.

Det är förhållandevis lyckat, tycker jag, som inte på minsta sätt är Austen-konnässör. Det handlar om sådant som det ofta gör hos Austen, och det finns en manlig roll som inte så lite påminner om mr Darcy i Stolthet och fördom, snygg men stel, och föga intresserad av den kvinnliga huvudpersonen, en pigg och glad men möjligen lite för ung och naiv dotter av god familj. Det är både komik och tragik, bådadera snyggt anknutna till badorten Sanditons framväxt i en tid då havsbad var det nyaste nya - inte minst för den hypokondriska välbärgade klass som inte behövde arbeta för sitt uppehälle. Här och var är det också såpoperaliknande intriger, men det är inte okänt heller i Austens fullbordade verk, och det krävs förstås också lite intrigerande för att det ska bli en intrig.