lördag 29 augusti 2020

44. Agathas gåta


Det är ingen hemlighet att Agatha Christie var försvunnen i elva dagar 1926 i samband med att hennes man begärde skilsmässa, eftersom han hade träffat en annan. Däremot verkar det fortfarande inte utrett var hon var och vad hon gjorde. Den här filmen fyller ut detta tomrum, även om jag inte tror att den egentligen gör anspråk på att berätta sanningen, utan mer leker med en tanke hur det kunde ha varit.

Mrs Christie ägnar tiden - under namnet Mary Westmacott, en av hennes pseudonymer - åt att utreda ett verkligt mord. Inte nog med det, hon samlar också de misstänkta på en herrgård och förhör dem. Det ger anledning till ett antal anspelningar på hennes verk och pusseldeckargenren i allmänhet, som säkert har varit till stor glädje för manusförfattaren att väva in. Möjligen blir de efter ett tag huvudsaken i stället för den intrig som faktiskt pågår och förväntas ha någon upplösning i enlighet med genrens förutsättningar.

Det här är ändå en sevärd bagatell, välgjord vad gäller miljöer, kostymer och sådant som brittisk TV brukar vara så bra på. Det dräller inte av (för mig) kända skådespelare, men det gör faktiskt ingenting. Mest namnkunnig är nog Tim McInnerny, som inte har synts så mycket på senare år i sådant jag har sett.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar