50. Hagamannen

Riktigt vad som har föranlett den här produktionen, en serie på fem halvtimmesavsnitt, framgår aldrig. Det är en kronologisk genomgång av händelserna mellan 1998 och 2005, då ett antal kvinnor i Umeå överfölls, misshandlades och våldtogs, samt ett relativt summariskt referat av rättegången. Mycket tid ägnas åt intervjuer med personer vilkas koppling till själva fallet inte klargörs, utöver att de bodde och verkade i Umeå vid den tiden. Det här hade kunnat göras mycket bättre.

49. Agatha Christies hemliga anteckningsböcker

Titeln på den här dokumentären är inte riktigt lyckad, för det är inte så att man genom att gå igenom hittills obearbetade privata anteckningar nu kan komma med nya avslöjanden. Snarare är det en ganska traditionell biografisk dokumentär, som kanske har sin främsta förtjänst genom att hennes dotterson och dennes son medverkar. Dessutom får man se en del privata smalfilmer och höra henne själv berätta från rullband.

48. Tillbaka till Färöarna

Efter diverse utflykter i världen, så långt bort som Australien, flyttade Sofía hem till Färöarna igen precis innan gränserna stängdes vid pandemins början. Nu bor hon i Elduvík, tydligen hos sin pappa, men honom får vi aldrig se. Vad hon lever på förblir också något oklart, för jag tror inte att hennes höns, ankor och kalkoner kan inbringa så mycket att det räcker, eller också räcker det till vad hon behöver. Själv såg jag mest den här dokumentären för att få höra färöiska, som det ju inte finns så många tillfällen till.

47. Kelternas hemliga grav

I Pembrokeshire, längst i sydväst i Wales, hittade man 2018 något som så småningom visade sig vara en hel fornborg, inklusive spår efter gravar, bostäder, vallar och annat. (Lika exotiskt som det man hittade framstår det för svenska tittare att det första fyndet gjordes av en privatperson med metalldetektor.) Den grav som det mest handlar om innehöll bland annat en häststridsvagn, som av allt att döma begravts tillsammans med någon, som kan antas ha varit högt uppsatt och ha krigisk anknytning. Det här är den sortens dokumentär som har tillkommit parallellt med den undersökning vars resultat den ska redovisa, och därför är det ibland mer berättelse än sammanställning, men med den reservationen är det intressant.

46. Hemtjänst

På samma sätt som noveller är utmärkt läsning när man bara har en liten stund över är kortfilmer trevliga när man inte vill samla sig till en hel timmes dokumentär och än mindre en långfilm. Jag vet att jag har reflekterat tidigare över att jag glömmer att det finns mycket kortfilm på SVT Play, men nu ska det bli ändring på det ett tag.

Den här handlar om en ung man som jobbar i hemtjänsten och drygar ut sina inkomster med att stjäla från de äldre. Men så förvandlas historien till typen vem-lurar-vem-egentligen och blir något helt annat och mycket mer underhållande än den artade sig till från början.

45. Hammaren under kavajen ‒ en film om Olle Adolphson

Titeln på den här dokumentären är hämtad ur Olle Adolphsons "Trubbel", fast inte ur den kanske mest kända versionen med Monica Zetterlund, för hon har hammaren under sin kappa. Några andra småsaker är också ändrade i texten för att passa bättre för en kvinna, upptäcker man när visan återkommer i flera versioner. Det börjar bli ont om artister som samarbetade med Adolphson, men bland dem som finns i livet medverkar här Lill Lindfors och Monica och Carl-Axel Dominique. Det klipps också mellan intervjuer med hans barn och syskon och en exfru, ibland något oreflekterat, tycker jag. Huvudpersonen själv var inte något villigt intervjuobjekt; de gånger han själv pratar känns det motvilligt och lite avogt, men det är nog vad som finns att tillgå. Nu ska jag lyssna lite mer koncentrerat på några av hans texter, och det är väl ett bra betyg åt en timslång dokumentär att man vill höra mer.

44. Morden i Appojaure

Det här är ett av de mest uppmärksammade svenska mordfallen någonsin, tror jag, och det finns flera anledningar till det. Dels är själva gärningen något alldeles unikt, ett knivmord på två turister i ett tält, till synes utan motiv. Dels blev det en del av härvan runt Thomas Quick, som erkände mordet och blev dömd, men senare friad, när sökarljuset riktades mot hur rättegångarna mot honom hade gått till. Och dels spelar det förstås stor roll att mordet fortfarande är olöst, trots att det har funnits i alla fall ett par andra tänkbara misstänkta.

Den här dokumentären sammanför några personer som av olika skäl blev inblandade, nämligen två ur den familj som hittade tältet med de mördade, en kvinna som var bosatt i närheten och lånade ut telefon för att slå larm, och en av de poliser som var först på platsen. Det är tydligt att de alla har påverkats av händelsen, men det blir inte ett riktigt bra upplägg ändå. Det är bara polismannen som har något att säga om brottet som sådant, vilket kanske inte är så underligt, men just därför borde ha varnat programmakarna.

43. Vad hände med Sjögren?

En av mina guilty pleasures är olösta försvinnanden. Ett av de mer profilerade är temat för den här tvådelade dokumentären. (Den som vill fördjupa sig ytterligare kan läsa en Flashback-tråd med i skrivande stund 3703 inlägg.) Sven Sjögren försvann 1972, och det finns en del som tyder på att någon annan ligger bakom försvinnandet. En som är säker på det är Stig Larsson, som kände Sjögren, och nu på senare år har lagt mycket tid på att följa upp spår och tips om vad som kan ha hänt. Egentligen handlar dokumentären mest om honom och hans ansträngningar. Till hjälp har han sin syster, något motvillig, medan hans hustru är mer intresserad av att äntligen komma ut med husvagnen efter alla år. Ungefär halvvägs får de också kontakt med ett par poddare som ägnar sig åt fallet, och efter inledande misstänksamhet finner de varandra i sin fascination för fallet. Lite för många scener känns arrangerade, inklusive repliker, för att det ska bli riktigt bra, men själva fallet har något som gör att det ändå blir intressant.

42. Drottning Margrethe och konsten

Om man inte är så snabb hinner kungligheterna abdikera innan man kommer fram till att se program som producerats utan minsta tanke på att det skulle gå på det sättet. Här är fokus på drottning Margrethes konstnärskap och hur det har gått att kombinera det med att regera. Det handlar också en hel del om hennes mormor, den brittiskfödda svenska kronprinsessan Margareta, som också var konstnärligt lagd. Eftersom det är en svensk produktion talar drottningen svenska, alldeles utmärkt, men det märks nog att det är en svenska som inte riktigt är den som talas av de flesta idag.

41. Mysteriet på Bornholm

Barnen från den danska serien om bärnstenskammaren har vuxit till sig och är nu tonåringar. Det innebär att den här uppföljaren innehåller förväntad dos angst på detta tema, men också att huvudintrigen kan vara vuxnare. Här är det ett par gånger som de riskerar att råka illa ut på allvar.

Det här utesluter inte att Charly också har vissa mer barnsliga drag, som när han låter en sevärdhet (eller snarare ätvärdhet) få en större roll än den förtjänar:

I avsnitt 4 når han fram till den, men då är det annat som brådskar:

Liksom i den förra serien får man också vänja sig vid att det danska språkbruket ibland känns låt oss säga annorlunda:

Det utspelar sig alltså på Bornholm, och av allt att döma är det också inspelat där. Oluf Høst-museet i Gudhjem spelar en viktig roll, eftersom en av konstnärens målningar ska visas där för första gången på decennier (om den bara inte blir föremål för en konstkupp). Nästan lika viktig är fyren på Hammeren, längst upp i nordväst på den rombformade ön. Där bor en fyrmästare, fast fyren är släckt sedan många år, och han har den självpåtagna uppgiften att se till att "de underjordiska" är på gott humör, för annars kan Bornholm sjunka i havet. Charly är mer intresserad av de underjordiska, Niels och Tania av konstkuppen, men givetvis går de båda trådarna ihop när serien närmar sig slutet.

För att vara en nordisk ungdomsserie är det här inte alls dumt. Den ovannämnda angsten hålls inom rimliga ramar, och spänningen är det inget fel på alls. Möjligen är det alltför förutsägbart att alla vuxna kan sorteras in i något av facken skurkar eller förvirrade, men det är ju inte bara den här serien som är sådan.