47. Kelternas hemliga grav

I Pembrokeshire, längst i sydväst i Wales, hittade man 2018 något som så småningom visade sig vara en hel fornborg, inklusive spår efter gravar, bostäder, vallar och annat. (Lika exotiskt som det man hittade framstår det för svenska tittare att det första fyndet gjordes av en privatperson med metalldetektor.) Den grav som det mest handlar om innehöll bland annat en häststridsvagn, som av allt att döma begravts tillsammans med någon, som kan antas ha varit högt uppsatt och ha krigisk anknytning. Det här är den sortens dokumentär som har tillkommit parallellt med den undersökning vars resultat den ska redovisa, och därför är det ibland mer berättelse än sammanställning, men med den reservationen är det intressant.

26. Varför bad de inte Evans?

Den här serien bygger på en av Agatha Christies mindre kända böcker, som hör till de faktiskt inte så få där intrigen klarar sig utan någon av hennes återkommande detektiver. I centrum står i stället en ung man av folket (nåja, han är prästson) och en ung kvinna av börd (hon är faktiskt lady). De känner varandra sedan de var små och har den otvungna ton mellan sig som barndomsvänner kan ha, men vi som ser dem inser tidigare än de själva vart deras relation är på väg.

Titeln är oavsett romanens och intrigens kvalitet en av Christies bästa, tycker jag. Det är en replik som uttalas av en döende man som hans sista ord. Det är den unge prästsonen som hittar honom nedanför en klippa, möjligen knuffad, möjligen bara olyckligt fallen över kanten. Det är inledningen till en ganska trasslig intrig, som reder upp sig på slutet, men jag hade gärna sett en traditionell samling i biblioteket med genomgång av fallet.

Inte minst uppmärksammad verkar den här serien ha blivit genom att det är Hugh Laurie som har skrivit manus och regisserat, och det förklarar kanske något av den humoristiska underton som finns mitt bland liken. Han spelar också själv en sinister läkare, om än en helt annan sort än dr House. I rolllistan finns också Jim Broadbent och Emma Thompson som den unga ladyns föräldrar i bara ett par scener, men de stjäl förstås föreställningen när de är med.

76. Morden vid kustvägen

Den här serien på tre avsnitt bygger på ett verkligt fall, som redan har blivit en bok, gemensamt skriven av den ansvarige polisen och en journalist, som också förekommer på ett hörn i serien. John Cooper verkar vara en brottsling av den sorten som är överrepresenterad i fiktion jämfört med verklighet, en återfallsförbrytare som drivs mest av sin egen galenskap och inte så mycket av vanliga motiv. Han har dömts till ett ganska långt fängelsestraff för rån och annat, men i anslutning till att han ska komma ut sätter en grupp för kalla fall igång med en förnyad utredning om två dubbelmord och ett överfall med tillhörande övergrepp på en grupp ungdomar. Utvecklingen vad gäller DNA har nått så långt att det finns möjlighet att koppla samman brotten och knyta Cooper till dem, om man bara kan navigera i det enorma material som finns magasinerat sedan tidigare utredning.

Det ligger nära till hands att jämföra med den svenska Jakten på en mördare, som på samma sätt skildrar en grupp poliser, ledda av en envis chef, fast besluten att med hårt arbete sätta fast en mördare som har gått fri. Det antyds även här att det inledande polisarbetet inte har varit av högsta klass. Den här serien är ännu mer dokumentär än den svenska, även om det finns den obligatoriska skylten i början om att det har gjorts vissa ändringar av berättartekniska skäl. Den är också mer koncentrerad på polisarbetet, även om den ansvarige Steve Wilkins förses med en familjebakgrund som känns ganska överflödig.

Förutom bilder på rättssalen med peruker, klädesplagg med blodfläckar, magasinsutrymmen med kartonger och diverse sjaskiga bostäder får man också lite bilder på de walesiska vidderna:

33. Bang, säsong 1

Ett gott råd kan vara att inte ta emot en pistol från en skum granne som ber dig att bara förvara den ett litet tag. Men det är just vad Sam gör i första avsnittet av den här polisserien, och det leder till förändringar i hans tidigare mestadels enahanda liv. Det mest anmärkningsvärda fram till dess är annars det som händer i den allra första scenen, nämligen att han som liten blir vittne till när hans pappa skjuts ihjäl. När den egentliga handlingen börjar bor han hos sin farmor, ett praktiskt arrangemang för båda, och arbetar natt på ett varulager. Det verkar vara hans liv, i stort sett. Hans syster Gina är polis och den andra huvudpersonen, även om det efter hand blir ganska mycket folk att hålla reda på när polisen ska försöka ta reda på vad som har hänt en begagnad bilhandlare som hittas död. På småstadsmanér är det också ett antal olika trådar som förbinder de olika personerna både privat och yrkesmässigt.

Det tar lite tid innan det tar fart, men som helhet är det här en helt habil skildring, där inte minst Sam, trots att han gör en hel del dumheter, blir någon man känner för och med. Eftersom det utspelar sig i Port Talbot i Wales är det också en tvåspråkig serie, där det talas mycket walesiska, och det tyckte jag var en extra bonus. Mitt engelska ordförråd är numera utökat med "lollipop lady"

Jag hade nog inte hittat fram till den här serien utan podden Deckardårarna, som är knuten till Skånska Dagbladet och Norra Skåne, och som härmed rekommenderas.