Det är väl att ta i att kalla den här filmen för klassiker, men den innehåller i alla fall en replik som jag skulle utnämna till klassisk:
Och med en Skarsgård (Alexander, ovan) och en Wahlgren (Linus) i huvudroller har den ett visst försprång framför valfri romantisk komedi. Annars förhåller sig filmen med road distans till den genren genom att Linus Wahlgrens roll Simon är insnöad på att se sådana och gärna skulle se sitt singelliv utbytt mot hur det brukar gå till i Hollywood. Kompisen Micke ("Robinson-Micke" efter en kort sejour i dokusåpagenren) i Alexander Skarsgårds gestalt är i varje fall på ytan mer benägen till korta relationer, a k a krogragg. Och så balanseras de av sin tredje kompis Mario, som befinner sig i en stadig relation med allt vad det innebär.
Hundtricket består i att Simon lånar en tax med syftet att medan han rastar den kunna hitta sin livspartner i ett sammanhang som både är vardagligt och ger tillfälle att visa sig som en fin och omhändertagande person. Det går utmärkt till en början, men naturligtvis finns det något hinder på vägen när han har träffat Mia. (Och när hunden lämnas tillbaka och inte syns till mer frågar hon inte alls var den är eller varför han var ute med den.)
Ser man den här filmen med rätt inställning och inte väntar sig bråddjup i karaktärerna är den faktiskt inte alls dålig. Ibland behöver man något som bara är snällt och oförargligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar