En trettio år gammal TV-deckare kan ha åldrats med allt annat än värdighet, men den här är fullt sebar fortfarande. Om det beror på kvaliteten i förlagan, Henning Mankells första bok om Kurt Wallander, eller kvaliteter i den här produktionen kan kanske vara egalt, men jag tror på bådadera.
Det är klart att tiden har gått, och att det finns tecken på det. Tydligast som alltid är mobiltelefonerna:
Här finns de i alla fall och fungerar för det mesta, även om Wallander själv (i Rolf Lassgårds gestalt, se ovan), inte är så förtjust i dem, och använder telefonkiosk när han själv ringer upp.
Här finns de i alla fall och fungerar för det mesta, även om Wallander själv (i Rolf Lassgårds gestalt, se ovan), inte är så förtjust i dem, och använder telefonkiosk när han själv ringer upp.
Det dräller förstås av andra småsaker som placerar handlingen i tiden, som att man tar ut pengar från Minuten (och det finns både Föreningsbanken och Sparbanken) och att man tar flygbåten när man ska till Danmark. Upplösningen på Kiviks marknad visar att det är en tid när strippshowerna ännu fanns kvar där. Vidare får man förstås mycket bilder från Ystad och Österlen, men också Malmö och Köpenhamn.
Och så är Annehem fortfarande landet strax utanför Lund, inte ett villaområde:
Och så är Annehem fortfarande landet strax utanför Lund, inte ett villaområde:
På bilden är det Åke Jörnfalk, en av de många sydsvenska skådespelare som befolkar serien, liksom han var flitigt förekommande i Malmö-TV:s dramaproduktioner under decennier.
Intrigen är nog det som har åldrats minst, för den tar upp fortfarande aktuella ämnen som främlingsfientlighet och samhällstrygghet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar