34. Bob från Höganäs

Här handlar det verkligen om en annan tid, en tid när det var möjligt att ha en (relativt) tam puma boende i ett privathem, låt vara att det ändå ansågs excentriskt. Bakgrunden är att pumans husse, doktor Gustaf Alling i Höganäs, hade varit i Sydamerika och skjutit ihjäl en vild puma, som visade sig ha ungar. Av dessa fick en följa med doktorn hem. Filmen är från 1930 och då var Bob tre år gammal. Hon (det visade sig nämligen vara en hona) rör sig fritt i salongerna och trädgården, men stumfilmsformatet gör att man inte alltid vet om hon gäspar eller ryter. Bob levde till 1941, då hon måste avlivas eftersom hon hade satt i sig en galosch av gummi. Numera finns hon uppstoppad på museum i Höganäs.

Den som vill få mer bakgrund kan höra en i skrivande stund färsk radiodokumentär här. Hela den här filmen finns hos Svenska Filminstitutets tjänst Filmarkivet.

69. Ett gammalt nyårskort

Bakom denna titel döljer sig i huvudsak en kuplett med Ernst Rolf som sjunger om det avslutade 1932 och det stundande 1933. På kupletters vis är det inte allt som har motstått tidens tand; en del namn klarar jag inte av att identifiera, men så får det väl vara. Det intressanta med filmen är något helt annat, nämligen att den spelades in strax före jul 1932, och på julafton hoppade Rolf i sjön vid sitt sommarställe - ett i en serie självmordsförsök som möjligen inte alla var allvarligt menade. Men den gången vaktade hans grand danois-hundar honom så att räddningspatrullen inte kunde få upp honom så snart som det behövdes, och så fick han lunginflammation och dog. Filmen visades först 1941 och då med en inledning av journalfilmsspeakern Gunnar Skoglund. Numera kan man se den här.

7. Roliga herrar med familj

I denna den tredje filmen med Alf Henrikson från filmarkivet.se får man se honom själv på bild. Han introducerar tre på sin tid kända kåsörer, signaturerna Herr Fredrik, Red Top och Eld, som uppträder i relativt pinsamma scener tillsammans med hustru och barn (som jag förstår var herrarnas huvudsakliga ämne för kåserandet). Man ska sedan gissa vem som är vem - troligen inte så svårt för den som läste deras alster, men de börjar väl dö ut nu. Och på slutet framgår att det är sponsrat av Gevalia, vilket faktiskt har sin förklaring i att filmen var tänkt som ett inslag i kommersiell TV, om vi hade fått sådan på femtiotalet.

6. Staden växer

Den här kortfilmen smakar lite skolfilm, trots den rimmade speakertexten av Alf Henrikson (om anledning till att jag ser filmer med honom, se föregående inlägg). Det handlar om Stockholms nya stadsdelar; mest känd är väl Vällingby. Det utspelar sig alltså decenniet före miljonprogrammets stora bostadsbyggande, när ännu mer avlägsna naturområden knöts till centrum med tunnelbana och matarbussar. Troligen är detta mer intressant för den som bor i Stockholm, eller gjorde det på den tiden. En del som är normalt idag framstår som exotiskt och tvärtom. Kan man tänka sig att de nya husen inte har någon portvakt, utan de boende får själva städa trapporna.

Efter en del miljöbilder:

visar det sig att filmen är producerad av Henriksons egen tidning DN, som tar tillfället i akt att meddela hur många läsare de har i de nya stadsdelarna.

5. Kärlek och statistik

Senaste numret av Alf Henrikson-sällskapets tidning tipsade om att han inte bara skrev dagsverser, encyklopedi, historiska verk och dramatik utan även filmmanus. Ett av dem är denna reklamfilm från 1957:



där ett ungt par träffas, gifter sig, får barn och börjar gräla om ekonomin. Allt detta övervakas av en byråchef från Kungliga Folktrivselregistret:



som inhyses i ett hus med många andra myndigheter



och det är väl ungefär så roligt det blir, tycker jag. (Man undrar förresten hur de olika avdelningarna har bildats en gång i tiden.)

Tyvärr har jag inte hittat någon uppgift om vem som spelar det unga paret, byråchefen eller hans sekreterare, men de är inte sämre än skådespelare brukar vara i valfri lättsam femtiotalsfilm. Byråchefen utmanar åtminstone min bild av hur en statstjänsteman på den tiden uppträdde:



och där har han ändå inte börjat smyga runt utklädd till sotare idkande fönstertittning, medan han fyller i sina blanketter om parets sämja:



Bland replikerna som markerar att det har gått ett tag sedan dess finns sekreterarens "Med matematikmaskinen ska det vara klart på några minuter." och den unge mannens "Jag vet inte vad cellstoff kostar."

Största behållningen här var nästan att hitta fram till https://www.filmarkivet.se/ i Svenska Filminstitutets och Kungliga bibliotekets regi, där man säkert kan tillbringa en del tid.