17. Melodifestivalen 2025

Mitt nätverk menar att årets upplaga av Melodifestivalen innebär en uppryckning vad gäller några viktiga kriterier, nämligen programledare, manus och mellanakter. Jag kan bara instämma i det. Programledarna har överraskat och imponerat på mig, inte minst vad gäller deras kapacitet vad gäller sång och dans. Att manus skulle bli bra när Edward af Sillén återvände är kanske inte så överraskande, men ack så välkommet. Och mellanakterna har gett fansen vad fansen vill ha, vilket är kul anspelningar på tidigare års festivaler och nummer.

Låtarna som tävlar har därmed kommit något i skymundan, men jag tror inte att de generellt har varit sämre än de senaste åren. Finalen gick att klara sig igenom utan plågor, men alla deltävlingar har verkligen inte innehållit sex kapabla låtar. Intressant nog vann det enda svenskspråkiga numret och det enda som kan sägas innehålla någon sorts humor. Den sortens låtar har annars haft svårt att lyckas. Frågan är hur det går för de österbottniska bastubadarna i Europa, men jag gissar att det åtminstone blir douze points från Finland.

15. Melodifestivalen 2024

Årets turné är slut, och internationella juryn och svenska folket var överens om att de norska tvillingarna Marcus och Martinus ska få åka till Malmö och tävla i Eurovision Song Contest. Finalen ikväll hade helt godtagbar klass på låtarna, men en del av deltävlingarna har varit svåra att sitta sig igenom ‒ och då har man ändå i år dragit ner på antalet låtar till sex per vecka.

Det som jag gissar kommer att bli ihågkommet och betittat på YouTube om tjugo år ‒ om vi nu fortfarande tittar där då ‒ är finalens pausnummer, där Björn Gustafsson var frontman i ett pojkband med tio medlemmar. Där syntes både Måns Zelmerlöw, Eric Saade och Casper Janebrink, som väl kommer när den här produktionen kallar, men också Victor Leksell, som av publikens ylanden att döma är minst lika populär, och inte så nära anknuten till den här genren. Roligast var ändå Loa Falkman som skred in på scenen med all sin pondus och sjöng sin egen stämma utan att bry sig mycket om resten av bandet.

9. Melodifestivalen 2023

Melodifestivalen skrivs det så mycket om på andra håll att jag inte känner att jag har något substantiellt att tilllägga. Det skulle väl i så fall vara mina egna intryck, men inte heller de är så unika. Det är tråkigt att en och samma upphovsman är inblandad i hälften av bidragen i finalen - hur bra han än må vara blir det en viss likriktning. Och när förhandstipsen har pekat så entydigt i en riktning är det också lite tråkigt när omröstningen bara bekräftar dem.

23. Melodifestivalen 2022

Det här TV-evenemanget skrivs det så mycket om i så många sammanhang att det är omöjligt att säga något originellt här. Men varje år brukar ju ha något som man kommer ihåg det för, och i år är det väl att tävlingen kom tillbaka till arenorna efter förra årets publiklösa tävling, även om den planerade turnén fick ställas in. Bäst i år har annars varit programledaren Oscar Zia, som är både professionell och rolig, och hans sidekick Farah Abadi, som visar vad mångårig vana av direktsändning betyder. De borde leda detta varje år.

25. Melodifestivalen 2021

Årets upplaga av Melodifestivalen kommer att bli ihågkommen mest för att den genomfördes utan publik, mitt i pandemin som vi ju är. På de förutsättningarna tycker jag att arrangörerna har gjort det så bra man kan begära, men det kan förstås inte bli samma sak att stå och sjunga i en studio som att få publikstöd i en arena fylld av fjäderboor.

Det har varit olika programledare i varje deltävling, och ingen av dem har varit dålig. Oscar Zia och Anis Don Demina i deltävling två överraskade mig mest med att vara riktigt roliga. Per Andersson och Pernilla Wahlgren i den fjärde deltävlingen var kanske lika roliga, men av dem hade man väntat ett rutinerat framträdande av det slaget. Lena Philipson och Jason Diakité i varsin deltävling var bra, men i efterhand tror jag att de fick lida oförtjänt av att vara ensamma. (Christer Björkman har assisterat alla i varierande grad, och det bästa man kan säga är att han inte är särskilt rolig, möjligen kompetent.)

Låtarna och artisterna har varit som de har brukat på senare år, en blandning som innehåller många genrer utöver den klassiska schlager som det var länge sedan tävlingen dominerades av. Nu får vi se hur det blir nästa år när Christer Björkman inte håller i någon enda tråd.

13. Melodifestivalen 2020

Låt mig gissa att årets upplaga av Melodifestivalen kommer att bli ihågkommen för införandet av Hall of fame, och det därmed sammanhängande nostalgimedleyt i Andra chansen (och ett par andra nummer med gamla stjärnor), som har potential att bli en klassiker som de tio programledarnas medley 2000. Lite tråkigt bara att det var åtta låtar från i år som var med och tävlade där och inte alls kunde konkurrera.

Deltävlingarna och finalen tycker jag har varit ljumna i år. Ingenting har varit så bra som det är ibland, inte låtarna, inte programledarna, inte mellanakterna. Därmed inte sagt att det har varit dåligt, men inte heller särskilt engagerande. Mina två favoritbidrag åkte ut i sina semifinaler och mina favoriter i finalen slutade trea och åtta. Ljummet, som sagt.