Fjärde och sista säsongen av tyska Weissensee utspelar sig våren och sommaren 1990, mellan murens fall hösten 1989 (som var huvudsaken i tredje säsongen) och återföreningen av Tyskland hösten 1990. Det är alltså en spännande tid när inget - nåja, nästan inget - man har varit van vid och trott på i DDR längre gäller. Det är möjligen lite krystat att den relativt lilla ensemblen lyckas ha beröring med så många av de centrala företeelserna i samhället, men så är ju ofta fiktionens villkor.
De som har varit involverade i Stasis verksamhet, Hans Kupfer, hans fru Marlene och äldste sonen Falk, drar lite olika slutsatser av det som händer. Hans vill att arkiven ska öppnas, medan Falk har all anledning att inte vilja det med tanke på hans verksamhet i tidigare säsonger. Marlene ägnar sig åt det ekonomiska som behöver lösas när partiets tillgångar ska "räddas" inför återföreningen. Falks före detta hustru Vera arbetar på privatiseringsmyndigheten Treuhand, som blir allt viktigare när återföreningen närmar sig. Den yngre sonen Kupfer, Martin, som haft en mer slingrig väg genom livet sedan sin kärlekshistoria med den oppositionella Julia i första och andra säsongerna, är chef på ett kooperativt företag som nu ska utsättas för marknadsekonomins krafter - och får anledning att ha kontakt med Vera om det. Och så är det lite nynazism, lite västberlinsk dekadens, lite nykapitalism och inte så lite såpopera.
Även om Tysklands historia fortsätter känns det naturligt att den här serien går i mål nu. Det har onekligen hänt en hel del sedan den började med en säsong som utspelade sig 1980, när ingen kunde tro att muren skulle falla inom tio år. Mest hopplöst var det nog i andra säsongen, 1986, när vi som tittade visste att de bara behövde hålla ut några år till, men rollfigurerna inte kunde se minsta ljusning.
Serien hyllades allmänt när den kom, och kanske var den bäst i början. Men, som det kan vara med serier man har varit med i från början, har man lärt känna karaktärerna och bryr sig om hur det går för dem, till och med den gamle Stasiofficeren generallöjtnant Gaucke, som sitter på sin veranda med sjöutsikt, faktiskt med badstege direkt ner i sjön. Och, som det kan vara med bra TV, är karaktärerna inte endimensionella, utan de onda visar mänskliga drag, och de goda gör emellanåt saker som inte är de bästa livsval man kan tänka sig. Den här sista säsongen bjuder mer på sådant än de tidigare, och dragen av såpopera har blivit fler. På sätt och vis är det en annan sorts serie än den började som, men den kommer undan med det, tycker jag.
Hela serien, tjugofyra avsnitt, finns tillgänglig på SVT Play i nästan två år till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar