Verklighetens Vík í Mýrdal ligger i närheten av vulkanen Katla, som befinner sig under en glaciär. I den här fiktionen har Katla fått ett utbrott och samhället har dränkts i aska och skred från glaciären, så att de flesta invånarna har måst flytta. Kvar finns några som vaktar hus, mäter temperaturer, bevakar vulkanen och gör andra för samhället vitala sysslor.
Så börjar det dyka upp människor som är täckta med aska, och som efter vederbörlig avtvättning visar sig vara mer eller mindre oförklarliga existenser. Det rör sig om någon som man varit säker på var död, någon som man har saknat och på goda grunder antagit vara död och någon som inte alls är död, men nu är betydligt äldre än den variant som har dykt upp. Det blir ganska rörligt när dessa nykomlingar möter sina släktingar och ibland sig själva i en annan version. Jag vill inte säga att jag är helt säker på hur detta förklaras på slutet.
Det är kanske inte världens bästa serie på temat tidsresor, alternativa personligheter och liknande - det är ju en sorts berättelse som inte är okänd tidigare. Men miljön har något alldeles särskilt, som nästan alltid i isländska filmer och TV-serier, och bara den lyfter det hela till sevärt. För min del är det också ett välkommet tillfälle att lyssna på talad isländska som övning, vilket den duger utmärkt för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar