Det här är inte en dokumentär utan en självbiografisk film; skillnaden lämnar jag här, men den syns för den som ser på. Uje, hans familj och bandet Doktor Kosmos spelar sig själva, men andra roller fylls av skådespelare. Huvudsaken är att Uje får diagnosen Parkinsons sjukdom, vilket skulle kunna bädda för en sorglig film, och visst förekommer det sorg. Men det är också här och var en riktigt rolig film, och om det inte vore så klyschigt skulle man kunna kalla den varm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar