I början av 2021 gjorde Netflix en motsvarande mockumentär om 2020, och en del av elementen därifrån känns igen i denna. Inte minst återkommer Hugh Grants mycket brittiske historieprofessor med sina vansinniga analyser av allt och alla från James Bond till prins Philip. Tracey Ullman utnyttjas däremot inte efter förtjänst den här gången, tyvärr.
Inte heller 2021 har ju varit ett normalt år - vad man nu än lägger i det begreppet - och det är inte lätt att vara satirisk över sådant som stormningen av Capitolium, pandemin och antivaccinationsaktivisterna, skogsbränder och översvämningar med mera elände. Verkligheten är tillräckligt galen utan att man behöver göra den värre, och flera gånger kommer jag på mig med att undra om det är autentiska inslag eller något som är producerat för det här sammanhanget. Men det är väl på sätt och vis ett gott betyg.
Som synes av taggningen fortsätter jag även i år med projektet att se en långfilm i veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar