Den dyraste isländska TV-serien någonsin är det här enligt uppgift. Mycket av det får tillskrivas de tidstypiska miljöerna, där ingenting har sparats för att visa upp ett perfekt åttiotal - bilar, kläder, inredning med mera. Intrigen handlar om fiskeindustrin, denna nationens ryggrad, och systemet med fiskekvoter som införs vid den här tiden. Central i handlingen är politikern Jón, som inte bara har inflytande i den frågan utan också är delägare i en fiskfabrik med tillhörande båt, och alltså sitter på båda sidorna av bordet, som det isländska uttrycket lyder.
Det är ingen upplyftande miljö. Titeln syftar på de baracker som de anställda inhystes i, så billigt och enkelt som möjligt. Inte heller arbetsmiljön var påkostad, och det krävdes både alkohol och annan stimulantia för att folk skulle orka jobba de långa pass som krävdes. Inte heller det andliga klimatet är trevligt, när det genomsyras av korruption och hållhakar. Bedömare har uttryckt att det är en realistisk skildring, även om kanske inte allt detta förekom så koncentrerat på samma ställe.
Rollerna är besatta med den isländska skådespelarelit som jag nu börjar känna igen. Helheten blir absolut sevärd, särskilt om man som jag inte hade någon djupare kunskap om det här avsnittet i Islands historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar