Det har tagit sin tid för SVT att komma i mål med den här serien, inte bara för att den är på tio avsnitt, utan också för att man tog paus i fem veckor över jul, nyår och trettonhelg, vilket därmed kom att sammanfalla med Gustav Vasas död 1560. Anledningen till det har jag inte riktigt kunnat genomskåda; om man inte vill ha historiska program i tablå-TV på jul- och nyårsafton går det ju att lägga hela serien före eller efter helgerna.
Det här jätteprojektet har förstås uppmärksammats i andra medier, och det har sagts så mycket ‒ till stor del innan serien hade kommit särskilt långt och kunde bedömas i sin helhet ‒ att jag inte känner att jag har så mycket att tillföra. Mitt intryck är att man har gjort det bra utifrån de förutsättningarna man har haft. En serie på tjugo avsnitt hade förstås kunnat gå mer i detalj och fördjupat sådant som nu har kritiserats för att vara ytligt eller förbisett. En serie med en eller några få genomgående experter hade låtit var och en säga mer, men om man nu har valt att låta många experter tala om sina respektive områden ligger det i sakens natur att de inte får så många meningar var. Och har man en berättare som syns i bild (och dessutom är skådespelare) är det kanske inte så konstigt att tonen stundom kan bli dramatisk.
Min egen mest kritiska punkt handlar just om det valet, inte för att det är något fel på Simon J Berger som är speaker och ciceron, utan för att han vandrar ut och in i scenerierna under i stort sett alla århundraden. Frågan är om det är väl använd budget att låta honom göra några minuters TV från den svenska kortvariga kolonin på Guldkusten eller att avsluta på Kebnekaises topp.
Själv är jag inte alls kapabel att bedöma hur bra det här är historievetenskapligt. Som TV-produkt är serien bäst i början, och lider mot slutet av pressen att obönhörligt närma sig nutiden med de svåra avvägningar det medför. Jag tycker ändå att balansen mellan folkets historia och statens historia, liksom mellan enstaka händelser och långa utvecklingslinjer är helt godkänd. Det märks en ambition att låta tidigare marginaliserade grupper synas mer än man varit van vid när Sveriges historia har skildrats tidigare. Det är en bra målsättning, men ibland känns det som om man mer vill be om ursäkt för förtryck och diskriminering än säga något om hur gruppen har sin plats i landets historia.
Men sammanfattningsvis är det alltså så bra man kan begära att det ska bli. Nu funderar jag på att ta mig an Danmarks Radios Historien om Danmark. Som av en händelse är den tio avsnitt och leds av en känd skådespelare, vilket var en av de faktorer som diskuterades i anslutning till den här seriens inledning i höstas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar