När jag först läste om den här serien trodde jag att det var SVT:s sedvanliga historiska julsatsning som tagit steget in i så modern tid att även jag levde samtidigt som händelserna inträffade. Men någon gång i anslutning till att den blev tillgänglig framgick att det är satir och komedi. Det var tur att jag hade det med mig, för annars hade jag nog tvivlat på mitt och/eller SVT:s omdöme.
Det handlar alltså om händelserna hösten 1981, när en sovjetisk ubåt gick på grund i Karlskrona skärgård. Hur det verkligen gick till får man söka information om på annat håll. Här är historieskrivningen att besättningen var full, att Sveriges ÖB drivs av ett privat rysshat och att den sovjetiska statsledningen, enkannerligen Brezjnev, är svårt senil. Till de få kompetenta inblandade hör Sovjetunionens ambassadör (som i den här fiktionen är kvinna) och Sveriges statsminister (som liksom i verkligheten heter Thorbjörn Fälldin och är fårbonde).
Rolf Lassgård i rollen som Fälldin är lysande på samma sätt som många av skådespelarna i The Crown är det. Han skapar sin egen Fälldin, precis så nära verklighetens sävlighet att det är trovärdigt, men också med det lilla avstånd som behövs för att dramaturgin ska fungera. Efter ett tag är man övertygad om att det är Fälldin själv man ser. Den briljansen når ingen annan här, men många andra gör fina prestationer. Per Ragnar som blekingsk fiskargubbe kan särskilt nämnas, liksom Anton Lundqvist i en liten roll som olycksdrabbad svensk militär i lägre ställning.
Tar man detta för vad det är kan man utan vidare ha det som underhållning utan större pretentioner. De kritiska röster jag har sett och hört verkar ha velat ha en dokumentär eller i alla fall en verklighetsnära dramadokumentär. Det tror jag att det fortfarande finns utrymme för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar