torsdag 12 februari 2026

7. Klockan K


Titeln på den här serien, och boken av Agatha Christie som är förlaga till den, syftar på att det finns en punkt som ett händelseförlopp utmynnar i – varför inte ett mord, exempelvis. En mordhistoria börjar, enligt detta resonemang, inte med mordet, som så många deckare, utan det är snarare kulmen på en lång utveckling, som det kan vara svårt att se början på. Historien berättas också på det sättet, för ingen får bita i gräset förrän i början av tredje avsnittet, det vill säga ungefär i mitten av serien. Det är inte så vanligt i dagens otåliga medieklimat. (Däremot har TV4 gjort en eftergift åt dagens medieklimat när de visar serien i fyra delar, inte som den ursprungligen var, i tre delar. Det märks här och var i dramaturgin, men ska förmodligen skyllas på att en timme TV i en reklamkanal inte kan rymma ett avsnitt på en timme. Vi som ser strömmat när vi vill får bara hänga med.)

Historien i övrigt innehåller många av den klassiska pusseldeckarens element. Här finns den förmögna arvtanten omgiven av ett antal släktingar eller andra personer som är beroende av henne. Här finns också det stora huset på landet, som praktiskt nog har varit låst så att ingen utomstående har kunnat ta sig in (eller ut). Och här finns minst en medverkande som inte är vad han eller hon utger sig för att vara, en av Christies specialiteter, som sällan förfelar sin verkan. De flesta hinner vara misstänkta, om inte för mord så för att skydda någon annan.

Bland skådespelarna hittar jag den här gången inte så många som jag känner igen från tidigare. Det beror nog mer på mig, för jag ser att många av dem har gjort saker tidigare. I rollen som lady Tressilian ses Anjelica Huston, kanske fortfarande mest känd som Morticia Addams på tidigt nittiotal. Nästan alla gör sitt jobb utan anmärkning.

Som vanligt har man inte kunnat låta handlingen vara i fred, utan velat göra om en del från boken. Det här är inte värsta exemplet, och det mesta fungerar, men jag ser inte heller att det fungerar bättre. Jämfört med den senaste Christie-televiseringen jag såg är den här nog något svagare, men ändå fullt möjlig att rekommendera.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar