37. Hunger

Det här ska enligt presentationstexten vara en "modern såpa", varmed man nog avser högt tempo samt korta avsnitt och en kort säsong. Det säger sig självt att det inte ryms så mycket på åtta avsnitt à tjugo minuter, så även rolllistan är begränsad i jämförelse med vad de klassiska åttio- och nittiotalssåporna innehöll. Men innehållet är av samma sort, lite affärsintriger och lite privatintriger på bästa Öhmans- eller Dahlénsmanér. Traditionen med slutscener som får en att om inte utbrista så i varje fall tänka "nämen oj" upprätthålls, påfallande ofta genom att någon visar sig dela säng med någon oväntad.

Miljön här är en till att börja med rätt bedagad krog i en småstad. Menyn verkar bestå av huvudsakligen räkcocktail och plankstek, och ägaren Tommy, spelad av Göran Ragnerstam (den enda av skådespelarna som jag kan minnas att jag har sett i något annat), låter en god del av inkomsterna gå vid sidan av den officiella bokföringen. Det går så länge som det går, men det första som händer är att han får hjärtinfarkt och hamnar på sjukhus, och då går det förstås inte längre. In rycker hans dotter, som varit rimligt lojal på hemmaplan, och hans son, som får lämna en begynnande karriär i Stockholms krogvärld. Till detta kommer några ytterligare anställda, både gamla och nya, men troligen för få för att kunna sköta ett etablissemang av den här sorten i verkligheten.

Till den saken hör också att det görs stora förändringar på kort tid. Jag vet inte hur lång förberedelsetid man behöver för att byta namn och inriktning på en restaurang, men här verkar det gå på ett par veckor att etablera sig som nattklubb och finkrog. Problemen hopar sig dock:

och allt beror inte på den nya ledningens ovana.

Kanske är det planerat att komma mer av den här serien; slutet är i alla fall av det öppna slaget. Då hoppas jag att de producerar den nya säsongen så man hör vad folk säger. Nu måste jag ha textningen på för att kunna följa med, och det kanske är autentisk restaurangmiljö, men inte särskilt tittarvänligt.