torsdag 29 oktober 2026

38. Dips, säsong 3


Understundom behöver man (=jag) se något lättsamt, och då kom jag på att jag inte har tagit mig för att se den här senaste säsongen av en serie som jag uppskattade mycket när de två första säsongerna var nya för en del år sedan. Det handlar fortfarande om samma inkompetenta UD-anställda som nu har avancerat. Fanny, som trodde att hon skulle bli ambassadör i Rom, blev också det, fast på ett annat sätt än hon hade tänkt sig. Hon finner sig i seriens början vara posterad vid Heliga stolen, vilket knappast är den viktigaste eller mest prestigefyllda placering UD kan ge någon. Jens är lika odräglig som innan, men till detta kommer nu att han måste gå kurs för att bli svensk medborgare, vilket han alltså på grund av ett förbiseende inte har varit tidigare.

Ibland är det här hysteriskt roligt, och ibland (nästan hela tiden, faktiskt) också lite jobbigt, eftersom de hela tiden fattar fel beslut om vad som är det bästa i en viss situation. I det skrala utbudet av svenskproducerad TV-humor är det ändå ett välkommet tillskott. Jag är också relativt imponerad av skådespelarnas förmåga att leverera dialog på olika främmande språk (om det nu inte är AI).

lördag 24 oktober 2026

37. Hunger



Det här ska enligt presentationstexten vara en "modern såpa", varmed man nog avser högt tempo samt korta avsnitt och en kort säsong. Det säger sig självt att det inte ryms så mycket på åtta avsnitt à tjugo minuter, så även rolllistan är begränsad i jämförelse med vad de klassiska åttio- och nittiotalssåporna innehöll. Men innehållet är av samma sort, lite affärsintriger och lite privatintriger på bästa Öhmans- eller Dahlénsmanér. Traditionen med slutscener som får en att om inte utbrista så i varje fall tänka "nämen oj" upprätthålls, påfallande ofta genom att någon visar sig dela säng med någon oväntad.

Miljön här är en till att börja med rätt bedagad krog i en småstad. Menyn verkar bestå av huvudsakligen räkcocktail och plankstek, och ägaren Tommy, spelad av Göran Ragnerstam (den enda av skådespelarna som jag kan minnas att jag har sett i något annat), låter en god del av inkomsterna gå vid sidan av den officiella bokföringen. Det går så länge som det går, men det första som händer är att han får hjärtinfarkt och hamnar på sjukhus, och då går det förstås inte längre. In rycker hans dotter, som varit rimligt lojal på hemmaplan, och hans son, som får lämna en begynnande karriär i Stockholms krogvärld. Till detta kommer några ytterligare anställda, både gamla och nya, men troligen för få för att kunna sköta ett etablissemang av den här sorten i verkligheten.

Till den saken hör också att det görs stora förändringar på kort tid. Jag vet inte hur lång förberedelsetid man behöver för att byta namn och inriktning på en restaurang, men här verkar det gå på ett par veckor att etablera sig som nattklubb och finkrog. Problemen hopar sig dock:


och allt beror inte på den nya ledningens ovana.

Kanske är det planerat att komma mer av den här serien; slutet är i alla fall av det öppna slaget. Då hoppas jag att de producerar den nya säsongen så man hör vad folk säger. Nu måste jag ha textningen på för att kunna följa med, och det kanske är autentisk restaurangmiljö, men inte särskilt tittarvänligt.

tisdag 13 oktober 2026

36. Levande och döda i Winsford


Här har vi en filmatisering av en av Håkan Nessers fristående böcker, som jag läste med stor behållning för snart tolv år sedan. Det betyder att jag inte minns varje detalj, men åtminstone så mycket att jag märker att det här är en ganska fri bearbetning av handlingen. Så måste det nog också bli eftersom en del av bokens raison d'être beror på dess arrangemang av handling i nutid och dåtid, där läsaren inte har all information. I formatet rörlig bild går det att göra motsvarande klipp, men det ger delvis andra intryck.

Huvudpersonen Maria hamnar efter ett tag med sin hund i ett hyrt hus vid Exmoorheden i sydvästra England. Då har hon bakom sig en turbulent tid där hennes man anklagats för övergrepp och de båda gemensamt bestämt sig för att ta en längre ledighet i Marocko.  På vägen(?) hälsar de på ett par som de känner i Polen. Det är först sista kvarten, när upplösningen närmar sig, som det blir spännande. Fram till dess är det närmast transportsträcka, men jag vet inte hur man skulle ha gjort annorlunda med den förlaga man har. Mitt bästa råd är tyvärr att hoppa över den här filmen och läsa boken istället.

tisdag 6 oktober 2026

35. Glass Onion: A Knives Out Mystery


Den 18 december 2019 såg jag den första av de numera tre filmerna om detektiven Benoit Blanc, spelad av Daniel Craig, väl mest känd som James Bond. Det var sista biobesöket före pandemin; sedan dröjde till början av 2022 innan jag kom iväg till biograf igen, och då har vi alltså den här bloggen till hjälp för dokumentation. Nu har jag relativt senfärdigt tagit mig an denna andra film i serien.

Det här är strängt taget inte filmer som man måste se i ordning, och jag har inte den förra särskilt aktuell i medvetandet. Det går fint att orientera sig ändå, även om jag möjligen missar någon anspelning. Blanc hamnar nu på en grekisk ö tillhörig en miljardär – mitt i pandemin för övrigt – där det antas skola arrangeras ett mordmysterium för gästerna att lösa. Givetvis är det någon som dör på riktigt, och då är det förstås praktiskt att ha "världens främste detektiv" på plats. Det är helt godtagbar underhållning för stunden, inte minst för de påkostade miljöerna och en del kända skådespelare (vissa i minimala roller), men knappast något mästerverk som jag kommer att återvända till.