Det här ska vara en klassisk ungdomsserie, men den har i stort sett gått under min radar. Jag var för ung när den kom 1974, men förstår inte hur jag har missat den 1983 när den repriserades. Det var ju inget enormt utbud av TV då, utan man såg det som visades.
Det är förhållandevis stämningsfullt i inledningen till varje avsnitt, med både fullmåne:
och slott (det här är Penningby, men det har spelats in på andra håll också, bland annat Glimmingehus):
Den som har sett det i rätt ålder minns nog också den suggestiva signaturen:
I de vuxna huvudrollerna syns Tomas Bolme och Stig Engström:
Den förre har ärvt slottet och den senare är någon sorts konsult som ska hjälpa till att få ordning på förfallet:
En central gestalt därutöver är tant Hedvig:
i Meta Velanders tolkning, som för mina tankar till den stränga Mrs Danvers i Rebecca:
Medföljande är barnen och kusinerna Lasse och Lisa, som genom en spegel reser i tiden till slottets mer ärofyllda epoker. Eftersom de vuxna skådespelarna förekommer i roller även där och då utvecklar det sig till en verklig peruk- och hattfest:
I tredje avsnittet kommer också Helge Skoog med, gissningsvis också i peruk:
och senare också Anders Linder:
Tyvärr har tiden inte varit snäll mot den här produktionen på alla sätt. Det är en tidstypisk ton av politisk upplysningsfilm när barnen efter hand får lära sig att det var bönderna som byggde slottet, inte baronerna Silfvercrona, och att överklassen alltid har sugit ut underklassen. Om man inte inser det själv så finns det också en relativt förnumstig speakerröst - Håkan Serner, för övrigt - som berättar det för en. Men allra mest har serien åldrats i några detaljer:
och repliker:
De sex halvtimmesavsnitten finns ibland på SVT:s Öppet arkiv, men har också kommit i en DVD-box tillsammans med Kullamannen och Kråkguldet. De båda har jag sett och uppskattat mer, trots att de är ännu äldre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar