Filmaren Tom Alandh och föremålet för den här dokumentären, Håkan Juholt, verkar vilja fokusera på olika saker - möjligen inte så förvånande, men det överraskande är att Alandh låter det märkas så tydligt i slutprodukten. Själv vill han gärna prata om Juholts tio månader som partiledare, som nu ligger tio år bakåt i tiden, medan Juholt själv vill prata om sin verksamhet som ambassadör i Island, för att låna hans och isländskans prepositionsbruk. Filmen slutar just när han 2020 har slutför det uppdraget och i stället kommer till Sydafrika som ambassadör.
Det intryck man får är hur som helst att Juholt är avgjort till sin fördel som ambassadör. Med stor energi, närmast vällust, går han in i rollen att företräda Sverige och allt som landet har att erbjuda, från att ta emot innebandylag till att dela ut Nordstjärneorden på kungens vägnar. Kanske är något av det vi får se arrangerat, men han verkar faktiskt ha för vana att själv göra smörgåsar till mottagningar, kära själv när han ska till avlägsna delar av ön och rent allmänt umgås och prata med folk. Just det sista verkar han trivas med, men varför den talangen inte kom till sin rätt i uppdraget som partiledare är jag inte mycket klokare på efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar