Något efter de flesta har jag nu sett första säsongen av denna tyska serie, som bygger på böckerna av Volker Kutscher om kommissarie Gereon Rath i Berlin. (Första säsongen är det här enligt den strömningstjänst jag har använt, liksom internationella databaser på nätet. När den gick på svensk TV kallades de två första säsongerna för första säsongen, och det som nu är tillgängligt där som andra säsongen är tredje säsongen på alla andra håll jag har sett. Nåväl, detta är alltså de första åtta avsnitten.)
Den här säsongen - för att återgå till saken - motsvarar ungefär halva den första boken, Den våta fisken. Den har jag faktiskt läst i original, och minns någorlunda väl. Det hade inte varit nödvändigt, för det har tagits ganska stora friheter både vad gäller handlingen och karaktärerna, inte genomgående till det bättre eller till det sämre, men det blir aningen förvirrande för den som har läst och gång på gång tänker "men sådär var hon ju inte alls".
Det utspelar sig i 1929 års dekadenta Berlin, där nazismen ännu inte blivit en rörelse att räkna med, men för oss som ser händelserna nu är det förstås ominöst att en familj har en sjuarmad ljusstake hemma och att familjefadern verkar ha ett komplicerat förhållande till fläskkött. Man får följa med kommissarie Rath både på arbetet och privat, och han rör sig verkligen i de mest skilda miljöer, ofta ensam, men annars tillsammans med antingen kollegan Bruno Wolter eller väninnan - för att inte säga för mycket - Charlotte Ritter, som bland mycket annat utför visst kontorsarbete för polisen.
Det är alldeles avgjort en modern TV-serie i tempo och teknik; numera kan man ju frejdigt datoranimera det man behöver av autentiska gatumiljöer med mera dylikt. Men det är också tydligt att man arbetar i en modern realistisk anda och visar allt som tänkas kan av lik, smuts, blod etc. Jag rekommenderar att man inte ser den här serien samtidigt som man intar sina måltider. Men annars kan den rekommenderas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar