Agatha Christie skrev inte bara om Hercule Poirot och miss Marple, utan också en del fristående deckare med huvudpersoner som inte återkom. Den här filmen är baserad på en sådan. Detektiven heter Charles Hayward och har ett förflutet som spion/diplomat, men jag ska låta det vara osagt hur det är i boken. Bakom manuset står Julian Fellowes, på senare år mest uppmärksammad för Downton Abbey, så det finns all anledning att ha höga förväntningar.
Faktiskt tycker jag att detta är bland de bästa Christie-filmatiseringar jag har sett från senare år. Den är vad jag kan bedöma inte så klåfingrig mot boken som en del andra - Den gula hästen, jag tittar på dig - och har en uppsättning skådespelare som inte skäms för sig. Ingen misslyckas med sin prestation, men det är naturligt att i första hand framhålla de stora namnen, Glenn Close som vital (gammel)moster, Gillian Anderson som vinpimplande skådespelerska och Julian Sands som cigarrrökande misslyckad författare. (Max Irons i huvudrollen spelade son till Glenn Close i The Wife, som jag visserligen har sett, men hans roll har jag inte lyckats lägga på minnet.)
Några friheter har man tagit sig med manuset. Handlingen är flyttad till sent femtiotal - boken kom 1949 - och ger därmed tillfälle att ha med rockmusik, kobratelefon och ett omnämnande av Ruth Ellis. Några moment är extra dramatiserade, men till deras fördel, skulle jag säga. Och det är vad gäller tempo och datoranimering alldeles avgjort en modern produkt, som dock hanterar femtiotalsmiljön omsorgsfullt. Det här visade sig vara en positiv överraskning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar