En filmdeckare från 1934 skulle kunna vara onjutbar idag. Den här är för långsam med dagens mått mätt, men om man kan överse med det och se till fördelarna är den faktiskt njutbar. Det handlar om ett mord som begås på BBC under pågående direktsändning. En stor del av behållningen är därför att få se hur det gjordes radio på den tiden. Det som hela intrigen bygger på är att radioteatern sänder direkt, med aktörerna närvarande i studion - eller rättare sagt i olika studior beroende på vilken insats de ska göra och när. Föreställningen tas upp på den alldeles nya uppfinningen stålband, för att kunna radieras i efterhand till Imperiet. (I en särskild studio står det ett par tekniker och förser föreställningen med ljudeffekter, såsom skriande måsar och plaskande vatten.) Det hela är charmigt, inte minst dialogen som är rappare än jag hade förväntat mig, och som omgående och effektivt etablerar konfliktlinjerna. Någon karaktär är för mycket comic relief, men var säkert rolig när det begav sig. Utredningen och upplösningen är som i vilken pusseldeckare som helst från tiden, det vill säga helt orealistisk, men ändå fullt logisk inom genrens ramar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar