Hela den här filmen hade jag inte sett tidigare, det är jag helt säker på nu efteråt. Däremot hade jag en mycket klar bild av Gösta Ekman stående med ansiktet över vattnet i en sjö, överväxt av alger och så småningom av is. Det dyker dock inte upp förrän efter någon timme, och är förhållandevis frikopplat från den intrig som pågått fram till dess. Överhuvudtaget är det här inte en stringent berättad film, utan fylld av infall och idéer, som inte alla kommer till riktig användning.
Gösta Ekman gjorde väl aldrig en dålig insats, och inte heller här. Bäst är ändå Max von Sydow, som spelar hans far, en industriman av den self-made typen, som behandlar son, hustru, ridhäst och arbetare lika illa. Han spelar på skånska, vilket han som född i Lund förstås inte har något problem med, men jag tror aldrig jag har hört honom så förr. Hans förtryckta hustru spelas av Birgitta Andersson, i stort sett utan repliker, men hon får förmedlat mycket ändå. Sedan kan man roa sig med att titta efter alla de som brukar medverka i Hasse och Tages filmer, och många av dem finns här också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar