Redan efter andra säsongen av den här serien hade jag uppfattningen att den borde ha slutat efter den första. Denna tredje säsong ändrar inte det ställningstagandet, även om den möjligen återupprättar existensberättigandet något inför vad som nog måste betraktas som ett definitivt slut.
Prins, numera kronprins, Wilhelm återvänder här till Hillerska, den elitinternatskola där han har gått sedan han i seriens begynnelse hamnade i slagsmål. Hans relation till Simon, den musikbegåvade men socialt snedrekryterade pojkvän han fick ihop det med på allvar före säsongsuppehållet, ångar på med möten i motljus och blickar i biblioteket. Att inte det förhållandet är mer problematiskt än så är den här seriens svaghet, för ingen ska inbilla mig att en sjuttonårig prins i verkligheten hade kommit ut så odramatiskt. Visserligen får vi inte del av all medial uppmärksamhet som man kan tänka sig förekommer off-screen, men på skolan verkar det accepteras av alla utom ärkesvinen, och de hade förmodligen haft något emot Simon under alla förhållanden.
Hur det här har blivit en sådan internationell succé förstår jag inte alls. De unga skådespelarna är inte sämre än man brukar se i den här sortens produktioner ‒ snarare bättre, faktiskt ‒ men manus är för det mesta inte bättre än brevfilmerna i Bullen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar