Det läggs rejäla resurser på att marknadsföra Netflix' egna produktioner, så det är inte svårt att trilla dit och börja titta. Den här serien är dessutom lagom kort, sex avsnitt, och trailern är agnad med ganska mycket godis.
Det handlar om prins Wilhelm (Edvin Ryding), som är svensk men fiktiv. Hela hans svenska kungliga familj är förresten fiktiv - en äldre bror som är kronprins och en mamma som är regerande drottning (Pernilla August) och en mycket nedtonad pappa med oklar titel och funktion (Magnus Roosman). Det här greppet gör att man kan tillåta sig en intrig som tar ut svängarna mer än exempelvis The Crown eller Atlantic Crossing, som gör fiktion med verkliga kungligheter. Här är det snarast Ondskan som möter Döda poeters sällskap, men också inspirerat av den spanska Elitskolan, som jag inte har sett.
Prinsen får nämligen efter en mindre lyckad utekväll flytta till en internatskola, som förstås är fiktiv, men det går knappast att inte tänka på Lundsberg med dess publicitet. Där har han en äldre syssling (Malte Gårdinger), inte riktigt kunglig, men ändå synnerligen investerad i kungahusets väl och ve, och så träffar prinsen förstås andra han känner, eftersom deras föräldrar känner hans egna föräldrar. Skildringen av "föräldradagen" och andra sammanhang där överklassens vuxna representanter dyker upp hör förresten till det roligaste i serien, och inte bara för att folk kallas sådant som Poppe och Smysan.
Men det bärande inslaget är när Wilhelm träffar och blir intresserad av Simon (Omar Rudberg), en "extern", det vill säga en elev som inte bor på skolan utan går där på grund av sina studieresultat och -intressen. Simon har i sammanhanget det mesta emot sig, för han har invandrarbakgrund, arbetarklassbakgrund och inte alls de ekonomiska resurser som andra på skolan har, förutom då hans sexuella identitet, som verkar vara det minsta problemet. Det sistnämnda gäller förstås bara så länge man inte blir ihop med en prins.
Mina erfarenheter av den här miljön är helt obefintliga, men jag har ändå svårt att köpa konceptet fullt ut. Ibland känns det helt realistiskt, och så plötsligt händer något helt otänkbart (eller så är det något som inte händer som jag är övertygad om hade gjort det). Det är svårt att gå i detalj om det utan att avslöja saker långt fram i handlingen, men det här fungerar bara till hälften för mig, och blir tyvärr lite långsamt i andra halvan av serien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar