Per Åhlin är för mig och många andra förknippad med den tecknade versionen av Tage Danielssons saga om Karl-Bertil Jonsson som sänds varje julafton. Men han har gjort mycket mer under ett långt och produktivt liv, bland annat den här långfilmen från 2000. Den är nog avsedd för juniorpubliken, men går absolut att se även som vuxen. Då förstår man också de blinkningar som jag tror går över huvudet på dagens barn.
Det handlar om hunden Sture som ger sig iväg mot Paris, men hamnar fel och får ta in på ett hotell där det händer diverse mystiska saker. Som tur är kan han slå sig ihop med miss Mops och reda ut det mesta. Sture är ingen karaktär med utpräglad personlighet, det är det andra som står för. Men hans röst, som också är berättarröst, är förstås lätt igenkännlig:
Vid sidan av Hans Alfredson och Margreth Weivers, som får sägas vara huvudroller, medverkar kända röster som Johan Ulveson, Peter Harryson, Johan Rabaeus, Rolf Skoglund och Stig Grybe. (Ja, det är ganska mansdominerat, men i en roll, som visserligen mest fnittrar, återfinns Pernilla Wahlgren.)
Miss Mops har i sin tweeddräkt drag av miss Marple och skriver "detektivromaner" som Agatha Christie. Men till utseendet tycker jag hon påminner om miss Froy, hon som försvinner i Hitchcock-filmen En dam försvinner:
Jag kan inte tro att det är en slump.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar