53. Bröderna Dal och legenden om Atlant-Is

Tolv år efter den förra serien om bröderna Dal återkom de med denna, och eftersom det då var 1994 var jag för gammal för att se den (och inte gammal nog att strunta i det). En del känner man igen, men det finns också sådant som har utvecklats åt ett nytt håll här.

Bröderna ger sig ut på jakt efter två samiska krukor som försvunnit, eller möjligen bytts ut mot förfalskningar. Det antas att detta har något att göra med en försvunnen samisk boplats vid namn Atlant-is. Även om det medverkar vad som förefaller vara riktiga samer som talar samiska är det något lätt exotiserande över det hela, som jag inte tror hade kunnat göras idag. Att det sedan ordvitsas är ju bara vad man väntar sig av sammanhanget:

Idag hade man inte heller kunnat låta ett och ett halvt avsnitt bygga på att Trond Kirkvaag i yellowface spelar diverse kineser som inte kan säga [r], men det gick nog fortfarande an för trettio år sedan.

En del annat framstår som närmast profetiskt:



Till det alla brukar minnas från den första serien hör den dramatiska berättarrösten. Tom Mathisen heter han, och han är förstås med här också. Dessutom medverkar han i bild, interagerar med bröderna och bryter den fjärde väggen genom att prata med publiken. Ett annat stående inslag är att bröderna själva pratar om eller anspelar på att de medverkar i en TV-serie, som att de inte minns vad som hände i förra avsnittet eller att de inte får dricka alkohol eftersom det trots allt är barn-TV. Till det mer surrealistiska hör att politikern (då blivande statsministern) Kjell Magne Bondevik medverkar som sig själv, men inte gör något annat än kommer in på ett kafé, beställer och sätter sig. Paradoxalt nog har den här senare serien åldrats mer än de två tidigare.

32. Bröderna Dal och spektralstenarna

Det finns fyra TV-serier och en långfilm om den norska bröderna Gaus, Roms och Brumund Dal, spelade av de tre medlemmarna i humorgruppen KLM, som också har gjort mycket annat, som är mindre känt i Sverige. Själv är jag i den åldern att jag såg både den första och den här andra när de sändes i svensk TV första gången, men de två sista tror jag inte att jag har sett alls. Kanske dyker de upp här, för de finns tillgängliga hos NRK:s webb-TV.

Det anspelas här och var på att bröderna är kända från den föregående serien:



och att de färdades med kanoten Elvegris på Overfloden för att hitta professor Drøvel:

Som vanligt spelar de tre huvudrollsinnehavarna också ett antal andra roller, men här medverkar fler skådespelare i större scener än i den föregående serien. Det är också en mer sammanhållen historia, även om man känner igen det episodiska och sketchartade.

Bröderna hittar tillsammans med en annan professor något som skulle kunna hjälpa till att hitta ett botemedel, möjligen vaccin, mot förkylning. De får också ritningarna till en tidsmaskin av en rymdvarelse, och ger sig ut på en färd i tid och rum (rymd) för att hitta tio stycken stenar som tidsmaskinen drivs av. De hamnar på så sätt i vikingatidens Norge, i Frankrike på 1600-talet (och träffar de tre musketörerna, eller snarare de tre muskedundren), på en öde ö med Robinson Caruso, i Egypten "på faraos tid", i Vilda Västern på 1800-talet, i 1920-talets England, där de hjälper till att få ett spökhus beboeligt, i medeltidens England, där de träffar Robin Hood (innan han heter så), i Bagdad(?) där det finns både flygande mattor och harem:

och kalifen heter Kalif Ornia. Det är som synes förhållandevis enkel humor, och en del av den håller sämre idag, när vi inte tycker det är lika roligt med stereotyper som baseras på etnisk tillhörighet. Men står man ut med en del sådana inslag finns det också det som är roligare.

68. Bröderna Dal och professor Drövels hemlighet

Det är nog många i min numera medelålders generation som har starka minnen av den här serien, som gick i svensk TV första gången 1980, året efter att den hade premiär i hemlandet Norge. Eftersom repetitionen är kunskapens moder lärde man sig introduktionen närmast utantill (då gick det nämligen inte att spola förbi den):













Sedan handlar det alltså om de tre bröderna Gaus, Roms och Brumund Dal. Ett annat starkt minne var när jag på egen hand upptäckte att det finns ett ställe i Norge som heter Brumunddal, och att brödernas namn alltså inte är något som vanliga norrmän heter. En svensk motsvarighet hade kunnat vara bröderna Var, Falken och Lindes Berg.

Bröderna ger sig ut på jakt efter professor Kurt Drøvel som inte har återvänt från sin expedition tjugoåtta år tidigare. Första gången jag såg serien tänkte jag inte alls på det, men nu faller han förstås väl in i traditionen av försvunna upptäcktsresande som Franklin och Andrée, andra att förglömma. I vuxen ålder har jag också lärt mig att drøvel betyder tungspene.

Det är egentligen en mycket liten del av seriens tretton kvartslånga avsnitt som handlar om brödernas kanotfärd. Det mesta är sketcher som knappast har något med huvudhandlingen att göra, utan kan inledas med att någon går in genom en dörr som står uppställd på flodstranden, och så kommer personen ut genom samma dörr på en gata i centrala Oslo. För det mesta är det samma tre skådespelare som medverkar i sketcherna. (De var redan kända TV-komiker i Norge, men det hade vi ju ingen aning om här.)

Ett annat inslag som folk brukar komma ihåg är de överdrivet dramatiska cliffhangers som avslutade varje avsnitt:



eller

Sedan visar det sig i stort sett alltid att det inte var något farligt, möjligen lite underligt, som visade sig i buskaget (eller liknande).

Det går förstås inte att bedöma den här serien rättvist idag när den är så mycket ett barndomsminne. Jag tror att den skulle ha svårt att fungera för en ung publik som ser den för första gången, men att en del av sketcherna fortfarande kan roa.