
Det är något av ett axiom att man inte kan se en dansk film eller TV-serie utan att känna igen skådespelare från Matador, danska televisionens flaggskepp från 1978-1982. Det är förstås en sanning med modifikation; framför allt blir det mindre sant med åren, när unga skådespelare dyker upp och ersätter de gamla. Men den här kriminalserien från 1984 är en igenkänningsfest för Matador-fans, varom mera nedan.
Den yttre formen är fem avsnitt, relativt fristående, förutom de två sista, som gott kan kallas ett dubbelavsnitt. I centrum står Anthonsen, privatdetektiv i Köpenhamn, egentligen i Valby, som vid den här tiden verkar vara en inte alltför fashionabel stadsdel. Hos honom jobbar fröken Nyborg, kombinerad sekreterare, alltiallo och möjligen också hushållerska. Hans ärenden består mest av att skugga äkta män som är eller av sina fruar antas vara otrogna, och varje avsnitt innebär i allmänhet att han kommer något annat skumt på spåren. (Mycket hade blivit svårare för honom om folk bara hade dragit för gardinerna lite mer.) Förhållandevis ofta är det mycket större och viktigare än en detektivbyrå av hans storlek egentligen kan hantera. Till polisen har han ett delvis ansträngt förhållande. Han uppfattas mest som besvärlig när han dyker upp med sina fynd, som ofta ställer till det i utredningar som ser mer eller mindre färdiga ut, tycker i alla fall kommissarie Fredlund.
Som Anthonsen syns Ove Sprogøe, från Matador känd som doktor Hansen, men åtminstone i Danmark lika känd som Egon Olsen i filmerna om Olsen-banden, förlagan till svenska Jönssonligan. Han var osannolikt produktiv i många år, och det här är inte en av hans stora prestationer. Men han spelar luggsliten och förkyld, klädd i trenchcoat, alldeles trovärdigt i en serie som faktiskt inte är det minsta trovärdig. Som fröken Nyborg medverkar Elin Reimer, tidigare kokerskan Laura i Matador. Hon tycker egentligen att det är hon som ser till att byrån klarar sig, vilket inte är helt osant, men hon tar sig ibland väl stora friheter i förhållande till sin chef och arbetsgivare. Vidare medverkar katten Victoria, som av omtalet förefaller vara en hankatt. Ungefär i mitten av serien får byrån tillskott av en ung man som assistent, betald av motsvarigheten till Arbetsförmedlingen. Fram till dess har jag haft den danska texten på som stöd, men egentligen inte behövt den. När han öppnar munnen är det däremot inte lätt att hänga med, och då behövs textningen, ska jag säga.
Och så var det resten av Matador-skådespelarna då, varsågoda (med Matador-roller inom parentes): Bendt Rothe (baron von Rytdtger) spelar här en direktör för en diamantfirma, och på dess kontor jobbar en sekreterare spelad av Hanne Løye (fröken Mikkelsen med privatskolan). Den återkommande rollen som kommissarie Fredlund görs av Axel Strøbye (advokat Skjold Hansen), ett intressant val med tanke på att han spelade mer eller mindre samma roll i Olsenbanden-filmerna. Som hans assistent ser man Jens Arentzen (Ulrik Varnæs). Holger Juul Hansen, som spelade Ulriks far bankdirektör Varnæs i Matador är också här bankdirektör. I mindre roller syns Karen Berg (tante Møghe), Hardy Rafn (byrådssekreterare Lund), John Martinus (den oduglige Holger som är Ingeborg Skjerns förste man) och Buster Larsen (grishandlare Larsen). Och jag kan ha missat någon.
Här dräller förstås av tidsmarkörer, säkert ännu tydligare för en dansk publik. Årets hit 1984 var "Wake Me Up Before You Go-Go" med Wham, och den hörs i bakgrunden. Annars är musiken av Kim Larsen, ett tecken till på att det är den danska kultureliten som har varit med och gjort den här serien. Regissör är Erik Balling, som inte bara gjorde Matador och Olsenbanden-filmerna utan mängder med annat. Det gör serien till ett exempel på hur en bra personuppsättning kan lyfta något annars knappt medelmåttigt till riktigt bra.