Enola är den betydligt yngre systern till Sherlock och Mycroft, okänd i Arthur Conan Doyles berättelser om den store detektiven. Hon är uppfunnen för en serie böcker av Nancy Springer, och den här filmen bygger på den första av dem. Det kan därmed inte uteslutas att det kommer flera.
Enola har vuxit upp med syskonens lätt excentriska mor och fått hela sin utbildning hemma. På den tiden var det väl inte unikt, men hon har inte heller haft guvernant, utan modern har själv lärt ut allt som behövs för att klara sig i livet. Det är inte broderi och andra typiskt kvinnliga talanger, utan snarare kamp- och tankesporter. Enola står inte efter sina bröder vad gäller sådant. Nu händer det sig att modern en dag - Enolas sextonårsdag, för övrigt - är försvunnen. Bröderna dyker upp för att placera sin syster i en flickpension så det blir lite ordning på henne, men det vill Enola inte alls. På sin flykt träffar hon en mycket ung markis, som har sina egna skäl att vara på rymmen, och så blir det diverse äventyr för dem, ibland tillsammans, ibland var för sig, mest i London men också lite på markisens gods.
Det är inte särskilt djupsinnigt, men duger gott som förströelse, eftersom det är gjort med stor kärlek till originaluniversumet och man får sitt vad gäller tidens miljöer (ånglok) och kläder (korsetter). En förutsättning är att man klarar av att huvudrollen ganska ofta bryter den fjärde väggen och kommenterar handlingen. Som vanligt med brittisk film sitter man och letar skådespelare från Harry Potter-filmerna, och här finns minst tre, Helena Bonham Carter ("Bellatrix Lestrange") som den mestadels försvunna modern, Fiona Shaw ("Petunia Dursley") som rektor för flickpensionen, och Frances de la Tour ("Madame Maxime") som änkemarkisinna. Underligt nog hittar jag ingen från Downton Abbey, men i huvudrollen känner man igen Millie Bobby Brown från Stranger Things, och Henry Cavill som spelar Sherlock har jag sett åtminstone i The Tudors.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar