Månadens julkalender blev för min del Selmas saga från 2016. Det är verkligen en riktig saga, och jag tror att de som brukar klaga på julkalendern hade det svårt det året, för det finns både snö och julstämning. Selma bor med sin fattiga familj i ett hus som de hyr men riskerar att bli vräkta från. (Något oklart är det om familjen heter Traskvist för att de är fattiga eller tvärtom.) Så råkar hon på den något excentriske vetenskapsmannen Efraim von Trippelhatt (detsamma gäller honom och hans namn, men han har alltså tre hattar på sig samtidigt), som vill göra en expedition till "tomtens rike". Selma kommer med, delvis av en slump. En konkurrerande expedition finansieras av en leksaksfabrikör och leds av Margarethe Nordenstierne. Man behöver ju inte tvivla på att det kommer att lösa sig, för en julkalender slutar knappast med något annat än ett lyckligt slut, men det är tidvis riktigt spännande på vägen dit.
Johan Ulveson som von Trippelhatt är ju nästan stamgäst i julkalendern; om jag räknar rätt är detta hans sjunde. Han är förstås bra, och det är Ester Vuori som Selma också. Men bäst bland de vuxna är ändå Sofia Bach som Margarethe Nordenstierne, en härlig skurkroll som tillåts ta ut svängarna i den ångpunktid det utspelar sig. Det är inte bara de konkurrerande expeditionerna som för tankarna till kända polarfarare, utan också von Trippelhatts återkommande kraftuttryck "vid Nansens mustascher", och faktiskt påminner han lite om Andrée i sina bristande förberedelser. För målgruppen bör det här vara en julkalender att minnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar