Den här tvådelade dokumentären är franskproducerad, så man får finna sig i att utbudet av historiker är franskdominerat och att de flesta medverkande kungligheter talar franska, även i de fall de är av annan nationalitet. Det är lite blandat vad gäller vilka de har fått tag i och vad de har att bidra med, och ofta känns det som om de mest centrala är de som har minst att säga. Intervjuerna med Albert av Monaco och Henri av Luxemburg präglas av den furstliga konsten att säga ingenting på ett trevligt sätt, medan prins Michael av Grekland känns som ett bättre val vad gäller innehållet.
De nordiska kungahusen förbigås ganska fort. Mest uppmärksamhet får Belgien och Italien, men så var det också de som lyckades sämst i sina relationer till Hitler och nazismen genom att varken ta tillräckligt avstånd (och få respekt för det) eller att upprätthålla en god relation (och vinna fördelar för sitt land). En som jag inte visste mycket om alls var Boris III av Bulgarien, som skulle vara värd en egen dokumentär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar