Stan Laurel och Oliver Hardy hade ju en lång karriär som Halvan respektive Helan, men den här filmen utspelar sig till största delen när den karriären har haft sin peak för ganska länge sedan. Paret är på turné i England i början av femtiotalet, och det går väl sådär, får man säga. Publiken sviker och det filmprojekt som de hoppas kunna entusiasmera en finansiär för - en komisk version av Robin Hood - verkar inte heller gå deras väg. Det frestar på deras relation, som redan innan är ansträngd.
Man har lyckats bra med castingen och sminkningen, tycker jag. John C. Reilly och Steve Coogan är porträttlika i titelrollerna:
och det blir en film av den där sorten där skådespelarna bär det hela på sina axlar, eftersom intrigen inte är så bärande. Det sparas inte på effekterna, och man får som publik mycket sällan själv välja hur man ska reagera på det som händer - det är närmast övertydligt. I de flesta andra fall hade det varit svåruthärdligt, men tack vare skådespelarna fungerar det.
och det blir en film av den där sorten där skådespelarna bär det hela på sina axlar, eftersom intrigen inte är så bärande. Det sparas inte på effekterna, och man får som publik mycket sällan själv välja hur man ska reagera på det som händer - det är närmast övertydligt. I de flesta andra fall hade det varit svåruthärdligt, men tack vare skådespelarna fungerar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar