Den här sjunde filmen i Jordbrosviten av Rainer Hartleb anges vara den sista, men projektet var ju inte på långa vägar tänkt att bli så här omfattande, så man får kanske nöja sig med att konstatera att den kom 2014 och just nu är den senaste. Barnen som började skolan 1972 i den första filmen, och alltså föddes 1965, har hunnit bli nästan 50, och i huvudsak handlar det nu om deras barn. De finns på många håll i världen och i flera av livets skeden - några av dem med egna småbarn. Storheten i de här filmerna finns inte i någon enskild film, och den här skulle vara skäligen ointressant om man inte hade sett de sex tidigare. Nu blir det en bild av Sveriges utveckling under närmare ett halvsekel, både allmänmänskligt och mycket individuellt. Det är en imponerande helhet, som lyckas vara intressant trots sitt låga tempo och relativa händelselöshet. Och Hartleb måste vara en av Sveriges bästa intervjuare, som låter det vara tyst när det passar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar