Den här komediserien från 1997 tyckte jag att jag hade ett klart minne av, men det visade sig vara ganska selektivt. Jag kom ihåg att det var Jonas Gardell som hade skrivit den, men inte att det var Tomas Alfredson som regisserade. I huvudrollerna syns Christina Schollin och Claire Wikholm, förklädda till närmast oigenkännlighet:
Irma är - som kanske syns ovan - en närmast parodisk överklasshagga som mesta tiden kör med sitt mjäkiga hembiträde Gerd, som dock har sidor som inte omedelbart kommer fram. Jag tror att båda huvudrollsinnehavarna har haft väldigt roligt med det här materialet, inte minst som de spelar typer som de inte annars mest har förknippats med. Efter hand blir komedin svartare, när det framgår vilken misär de i själva verket lever i, och hur de genom decennierna har blivit beroende av varandra, trots att de inte tycker om varandra det minsta - vad det märks, i alla fall.
Jag kom inte heller ihåg att Pia Johansson dyker upp som Gerds dotter, eller att det finns en del andra kända skådespelare i småroller, till exempel Hans Lindgren, Göran Ragnerstam och Maria Lundqvist. Däremot hade jag ett mycket tydligt hörselminne av den surrealistiska trudelutt som återkommer i nästan varje avsnitt, i helt olika sammanhang:
Just här är det i ett TV-program med den tidstypiska titeln Stora kramen, som idag framstår som något av det elakaste man kan tänka sig i parodiväg. Annars märks det förvånansvärt lite hur tiden har gått, eftersom damerna bebor en stor våning där inte mycket har ändrats sedan "salig överstens tid", varmed avses Irmas far. Det är väl när Gerd får en dator att skriva sina deckare på; det här är hennes andra efter debuten Blodig massaker:
och när de läser böcker av "Jean Guillou".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar