Det här är en filmatisering av en tydligen mycket berömd pjäs, som också har spelats på svenska scener, och som även har bearbetats för radio och TV. Även om filmen absolut har sina förtjänster märks det att handlingen ursprungligen är avsedd att utspela sig i ett och samma rum under en och samma kväll med ett begränsat antal medverkande. Det intrycket förtas inte av att det förekommer tillbakablickar som visar vad som har hänt tidigare på andra håll.
Handlingen då? Jo, familjen Birling sitter vid middagsbordet en kväll 1912. Där finns fadern, en välbärgad industriidkare, modern, en välgörenhetsdam av viktorianskt slag, sonen, redan lite för berusad, och dottern, kanske den mest skärpta av dem alla, ska det visa sig. Som gäst finns också den unge man som hon förväntas gifta sig med. Plötsligt står det en herre i matsalen och säger att han är poliskommissarie. Mest chockerande verkar till en början vara att han inte har gått in genom stora ingången och blivit invisad av någon ur tjänstefolket, men det blir värre. Han har nämligen med sig budskapet att en ung kvinna har förts till sjukhuset och avlidit där efter att ha druckit rengöringsmedel. Nu är hans uppgift att försöka ta reda på om eller hur de fem familjemedlemmarna kände den unga kvinnan, vilket de förstås tycker är alldeles absurt att någon i deras kretsar skulle göra.
Det sparas inte på effekterna i den här filmen. Kommissariens entré ackompanjeras av synnerligen olycksbådande musik, till exempel. Man kan tycka att de ibland är överspel av en sort som hör till tidigare generationers skådespelare - den här filmen kom 1954 - men det fungerar på något sätt i sammanhanget, eftersom det så tydligt är filmad teater, som dessutom utspelar sig för så länge sedan. På samma sätt som Hitchcocks Repet lyckas filmen skapa spänning av nästan ingenting, där det långsamt går upp för både karaktärerna och publiken hur det hänger ihop. Utan att avslöja för mycket kan man också säga att det finns en vändning på slutet som är värd att vänta på. Den som är intresserad av dramatisk analys kan också ha julafton, men jag tycker det är en sevärd film bara för dess underhållningsvärde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar