Vill man se något subtilt kan man med fördel välja något annat än den här fyrtiotalsdeckaren, som använder ljus och ljud på ett närmast övertydligt sätt för att fästa uppmärksamheten på de detaljer som är viktiga för gåtans lösning. Något paradoxalt lyckas filmen däremot inte så väl med att förklara en del annat, till exempel vem som är vem och hur de hör ihop. Det är den enda film som Stieg Trenter är krediterad manusförfattare till, och jag är benägen att tro att han helt enkelt inte var van vid mediets förutsättningar. Bakom produktionen står Fribergs Filmbyrå, men den är tydligen mycket äldre än Trenters fotograf Harry Friberg från böckerna.
Det utspelar sig på ett säteri under några juldagar, och redan där är det så typiskt det kan bli för genren. Någon främmande dyker upp, någon försvinner och hittas död, någon vet något men håller tyst. Att det trots allt blir sevärt får skrivas på skådespelarnas konto. Här finns sådana storheter som Erik "Bullen" Berglund, Karl-Arne Holmsten och Naima Wifstrand i stora roller som medlemmar av den familj som har bebott säteriet i generationer. Den mystiskt uppdykande författaren spelas av Sture Lagerwall, och som lomhörd kokerska spritsande God Jul på julskinkan syns Julia Cæsar (ingen fyrtiotalsfilm är komplett utan henne). Ett av barnen spelas förresten av Anders Nyström, en av decenniets mest använda barnskådespelare, men senare känd från Hedebyborna, Goda grannar, Saltön med mera.
Mest typiska tidsmarkör måste vara att en av familjemedlemmarna har vistats på "nervhem".
Mest typiska tidsmarkör måste vara att en av familjemedlemmarna har vistats på "nervhem".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar