93. Partaj

Den här serien gäller ju för att vara en klassiker i svensk TV-underhållning, men jag har inte sett mer än enstaka klipp tidigare. Man får nog konstatera att den gör sig bäst i den formen. Hela halvtimmar, som avsnitten är, känns ofta för mycket.

Förutom de maniskt dansande deltagarna, som avbryter sig för oneliners, eller någon gång en dialog med två repliker, består programmen av korta sketcher, varje gång på något löst sammanhållet tema (det kan till exempel vara ett oändligt antal variationer på skämtet om en fluga i soppan). Mitt i dansandet står eller sitter Mille Schmidt i rollen som präst, och han dricker förstås kaffe i stället för drinkar:



För att få det lite vågat kan han säga saker som: "Nakna äro vi komna genom kvinnornas sköten, nakna skola vi åter därin."

Skämten är annars ofta så usla att de är roliga bara därför:



eller när det ska vara politiskt medvetet: "Har ni hört att Sven Wedén ska lämna Folkpartiet och börja ägna sig åt politik i stället?" (Det förutsätter att man vet att han var partiledare då, annars är det ju inte det minsta roligt.) Polisen i Gnesta sägs heta Gnestapo, och Margareta Sjödin, som oftast säger "Har jag gjort bort mig nu igen?" säger också sådant som "Min pappa ägde en massa kautschukplantager och själv är jag jämt ute och suddar".

Ibland är det ren absurdism:

- Brukar ni äta kyckling med fingrarna?

- Nej jag äter fingrarna för sig

eller sådant som var roligt då, eftersom det var så otänkbart att en man skulle laga mat:

- Jaha nu är det väl dags för mig att gå hem och laga middag igen.

- Såå, är din hustru sjuk?

- Nej, men hon är säkert hungrig.

Bland dem jag inte visste var med syns Sonya Hedenbratt och Jarl Borssén (fasta medverkande), och i enstaka avsnitt Per Oscarsson(!) och Moltas Erikson, för att nämna några (det finns många till).

Bland det som inte heller har motstått tidens tand är den till same utklädde Hasse Burman som inte är helt i linje med dagens syn på urfolk.

Bland det jag inte begriper är att sketcherna är interfolierade med trafikpropaganda, och jag är inte människa att begripa om den är på allvar eller inte.

Det här är nog en serie som är mer kuriosaintressant än verkligt underhållande idag. Men det har ju som sagt gått ett tag:

"Oj, jag som trodde det betydde kafferast när den här lilla klockan ringer." (Undrar hur många som begriper det idag.)