95. Åbo utlyser julfreden

I år var det nittio år sedan utlysandet av julfred från Åbo sändes i radio första gången, meddelades det i årets TV-sändning. Programmet är lika statiskt som Kalle Anka, men så är det ju med mycket jul-TV.

56. Folktro

Ett väsen per avsnitt, förutom i det sista som handlar om blodstämmare och andra kloka förr i världen, så är upplägget för den här svenska men finskspråkiga serien. Det är för korta avsnitt (en kvart) för att hinna gå på djupet, men intressant ändå.

41. KAJ kommer hem − Live från Vörå

Det här är en två månader gammal sändning från helgen efter att KAJ hade vunnit Melodifestivalen och kom hem till Vörå i Österbotten. Där hade kommunen snabbt ordnat ihop ett evenemang, men pojkarna i KAJ ville inte att det skulle handla bara om dem, så det tar en timme innan det blir deras tur. Fram till dess får vi se Vörå spelmansklubb (blåfrusna farbröder med dragspel) och Josefin Sirén (som liksom KAJ sjunger på Vörådialekt). Däremellan är det publikintervjuer och annat myspys, hela tiden på både svenska och finska. Och så blir det till sist en halvtimme med KAJ som sjunger några av sina tidigare hits samt förstås "Bara bada bastu". Femtusen i publiken i en kommun med drygt sextusen invånare, och detta en marsdag när det åtminstone tidvis är blötsnö och snålblåst. Det är tydligt att symbiosen mellan KAJ och Vörå är något alldeles särskilt.

40. KAJ och jag

Som sagt, det är mycket KAJ den här veckan. Om man vill gå tillbaka till rötterna kan man se den här dokumentären där den svenske skådespelaren Eric Stern besöker dem i Vörå och får följa med till deras gamla skola, deras gamla stammiskafé och inte minst den lokal där de gjorde sina första uppträdanden (det är vad jag tror i svensk kontext skulle kallas bygdegård). Det är tydligt att de fortfarande känner en stark tillhörighet i sin hembygd, på ett sätt som jag har svårt att tänka mig att en motsvarande svensk grupp från ett litet samhälle skulle göra. Det här slutar med att de genomför den planerade spelningen i idrottshallen, för den var ju bestämd långt innan de visste att de skulle kvalificera sig för Eurovision Song Contest, och om åttahundra personer har köpt biljetter, då finns det inte på kartan att ställa in eller boka om.

39. Nästan unplugged: KAJ

Det är mycket KAJ i dessa dagar. I skrivande stund har de gått vidare från semifinal till final i Eurovision Song Contest, men om man behöver mer än deras framträdande där (och ymnighetshornet sociala medier) kan man också se den här korsningen av dokumentär och föreställning, som gjordes redan 2018. De är alltså yngre, men talangen för humor och musik i kombination är inte att ta miste på. För mig är det en gåta att det har tagit ända fram till nu innan någon i Sverige har plockat upp dem och lanserat dem hos oss. Vad gäller genombrott är det väl i klass med Carola och Snoddas.

66. Åbo utlyser julfreden

Nu är det min tur att ta över familjetraditionen att titta på den här kungörelsen klockan tolv på julafton, finsk tid, det vill säga klockan elva hos oss. Av logistiska skäl blev det i år tittat i efterhand, men målsättningen finns där. Själva utlysandet inramas av bland annat den finländska nationalsången på både finska och svenska.

28. Kampen om Åland

Den här halvtimmesdokumentären fokuserar på Ålands historia i samband med första världskrigets slut, Finlands självständighet och Nationernas förbunds beslut att ögruppen fortsatt skulle höra till Finland, men med självstyre och vissa andra speciella förutsättningar. Något av det visste jag innan, men verkligen inte allt. Här ges också en bakgrund till hur det kunde bli så, som griper tillbaka ända till den tid när både Åland och resten av Finland var en del av Sverige. På ytan är det här tråk-TV, för det är inte särskilt inspirerande vad gäller ljudillustrationer, kameravinklar eller annan dramatisering, men det är oavbrutet intressant ändå.

68. En byskola går i graven

En byskola med sådär fyrtio elever till och med sexan renoveras av föräldrarna för att därefter läggas ner av kommunen. Det hade kunnat bli bittrare än det faktiskt blir, och skolavslutningar har ju en tendens att bli tårfyllda tillställningar även i vanliga fall. Just den sista här i Paijula är speciell eftersom föräldrarna av pandemiskäl inte får vara med utan hänvisas till att sitta hemma och följa evenemanget - med Den blomstertid nu kommer på finska - via datorn.