Den här sexavsnittsserien visade sig vara otippat trevlig, kanske för att den nöjer sig med sin ambitionsnivå och klarar av den. Det blir inte några enorma djup i karaktärsskildringarna eller några överraskande vändningar i handlingen - tvärtom, kan man säga om bådadera. Men ibland är det vad man vill ha. Om det här vore en bok skulle den stå på feelgoodhyllan.
Det handlar om tre generationer kvinnor/flickor, Lena som just slutar nian när det börjar, hennes mamma Åsa som jobbar på mentalsjukhuset och mormor Barbro som är mattant. Det senare kommer väl till pass när det ska ordnas "korvfest" i Braxinge, där de bor, ett sätt att bräcka grannstadens dansbandsvecka. Annars handlar det rätt mycket om Lenas språkresa till Hastings och hur den ska kunna betalas. Runt det här finns ett persongalleri som är stort som i en såpopera, och faktiskt känns det ibland som första säsongen av en sådan. Jag gillar den genren, och jag gillar därför det här också.
Bäst är nog Lotta Tejle som Barbro, en av detta livets mattanter som sliter på utan att bli särskilt uppskattade för det, fast alla är glada att någon annan tar på sig det tunga ansvaret. Men det är bra prestationer överlag, inte minst från ungdomarna i barnbarnsgenerationen. Det är som sagt gott om folk, och det känns som om materialet skulle räcka till en betydligt längre serie, men ändå är det knappast tillfälle att önska sig en fortsättning. Det är något med sommaren som gör att det kan hända saker som inte skulle vara möjliga när skola och jobb tuffar på som vanligt.
Man får förstås också sitt lystmäte vad gäller tidsmarkörer, särskilt om man som jag är gammal nog att minnas 1985. Det är frisyrer och kläder, bilar och bussar, telefonkiosker och skrivmaskiner. Fast just telefonkiosken tror jag det är samma som de flyttar runt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar