Tre avsnitt, som passar lagom med ett till varje dag under julen, är den här tyska Netflix-serien, som jag inte hade hittat fram till utan tips från bloggen Enligt O. Det hade varit synd att missa den, för den är riktigt rolig, utan att för den delen bestå bara av trams. Dramakomedi kallas det, har jag lärt mig.
I huvudrollen ses Bastian, som bor i Berlin och gäller för att vara musiker. Egentligen jobbar han i en telefonsupport och spelar på gatan ibland, men det vet inte hans familj, som han nu besöker över julen. Hans föräldrar bor kvar där de alltid har bott, och hans gamla pojkrum står kvar med affischerna på väggarna. Det här är första året på länge som han inte följs av sin flickvän Fine, för de har gjort slut. Men det betyder inte att hon inte dyker upp, för det visar sig att Bastians bror Niklas numera är ihop med henne, förutom att han är läkare. Allt det här bäddar förstås för förvecklingar och komplex, och ovanpå det kommer att föräldrarna verkar ha sina egna problem. Den enda som är avslappnad är brödernas mormor, som fungerar som comic relief, men det beror nog delvis på att hon är lite dement - dock inte mer än att hon kan sätta fingret på de ömma punkterna när det behövs.
På hemvändares vis träffar Bastian också gamla vänner och bekanta på puben och på stan, och det är i efterhand imponerande vad som hinns med på bara tre avsnitt, sammanlagt knappt två och en halv timme. Om man ska invända något är det nog just att det går för fort med intrigutvecklingen ibland, men det gäller ju att passa på när alla är på plats över jul. Då får det inte ta för lång tid att konstatera att man har missat att beställa gås hos slaktaren eller för den delen att låta en relation utveckla sig.
Det är trevligt att se något tyskt ibland, tycker jag. Dels är det nyttigt att öva språket; här är det inte alltid lätt att följa med i den moderna och snabba dialogen. Dels är det skönt med omväxling till det svenska och anglosaxiska, så man inte alltid ser samma skådespelare. Flera av de medverkande här är stora namn i Tyskland, kan man sluta sig till, inte minst Luke Mockridge som spelar Bastian, även om han oftast är stå upp-komiker. Dels är det trivsamma miljöer, här småstaden Monschau nära belgiska gränsen, som är närmast löjligt pittoresk med sina smala gator och korsvirkeshus. (Netflix verkar i sin presentation ha fått för sig att Eifel, området där Monschau ligger, är en stad, och det missförståndet har fortplantat sig till en del andra ställen.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar