Det är något experimentellt över den här serien, tycker jag, inte bara för att den består av sju kvartslånga avsnitt. Förutsättningen är att den består av material som filmas av Klara, en av deltagarna i ett kompisgängs resa till en stuga i Norrland. Hon verkar leva genom kameran på ett sätt som vi tittare uppfattar som aningen underligt, men som de flesta i gänget tar som helt naturligt, åtminstone ganska länge. Den som inte gör det är Josef, färsk pojkvän till en i det gamla gänget, och hans invändningar känns ibland som det enda sunda agerandet av någon.
Det förekommer också parallellt med Klaras avsnitt scener, där de övriga förhörs av en polis, och det framgår tidigt att Klara på något sätt är försvunnen. Vad som har hänt är den mest spännande frågan, inte så mycket vad som kommer att hända i de avsnitt man får se.
Jag hade nog inte sett färdigt om det vore en film av motsvarande längd, och verkligen inte om det vore en TV-serie med normallånga avsnitt. Men det är något med den här formen som drar in en, och det vore synd att sluta efter två eller tre avsnitt, som jag var benägen till. Faktiskt blir det bara bättre efter hand, även om det har en bit kvar till Blair Witch Project, som det förstås är svårt att inte tänka på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar